Kostnad för vårdnadstvist

Olika slags kostnader

När man pratar om kostnaderna för en vårdnadstvist så menar man den enskilde förälderns rättegångskostnader och det finns många olika slags kostnader som räknas till rättegångskostnader.

De tre olika typerna av kostnader som är vanligast i en vårdnadstvist är kostnad för det juridiska ombudets arbete, domstolens administrativa avgifter och kostnad för bevisning.

Av dessa tre kategorier, så är kostnaden för det juridiska ombudets arbete helt dominerande. Domstolens administrativa avgifter är små – det kostar 900 kronor att ansöka om stämning. Kostnaderna för bevisning kan till exempel vara kostnader för vittnen under huvudförhandlingen. Ibland kan det kosta mycket men många gånger har man inga kostnader alls för bevisning i vårdnadstvister.

Kostnaden för ombudets arbete

Det är tre saker som styr hur mycket det juridiska ombudets arbete kostar.

Det första som styr är det juridiska ombudets timtaxa. I Sverige är det absolut vanligaste att jurister och advokater arbetar på löpande räkning, det vill säga tar betalt per timme de arbetar. Då är timtaxan viktig. De lägsta timtaxorna har oftast jurister och advokater som arbetar utifrån den så kallade timkostnadsnormen. Dipa juridik använder timkostnadsnormen. Timkostnadsnormen bestäms varje år av regeringen och styr vilken ersättning till exempel offentliga försvarare och offentliga biträden får av staten. Timkostnadsnormen för år 2026 är 2 032,50 kronor inklusive mervärdesskatt. Vissa jurister och advokater har högre timtaxa och det är lätt att förstå att kostnaden för det juridiska ombudets arbete blir högre om timtaxan är 4 000 kronor jämför med om den är 2 000 kronor.

Det andra som styr är hur komplicerad tvisten är. Detta påverkar nämligen hur många timmar det juridiska ombudet arbetar.

Om det är många omständigheter som har betydelse så är tvisten mer komplicerad och det krävs mer tid för att skriva längre och fler yttranden till domstolen. Det tar också längre tid att förbereda och genomföra en huvudförhandling.

Om det är mycket bevisning, så är tvisten mer komplicerad. Om det juridiska ombudet ska lyssna på många ljudinspelningar, gå igenom många SMS eller prata med vittnen, så tar det längre tid.

Om det är många steg i rättegången, så är tvisten mer komplicerad. Ofta handlar de extra stegen om att försöka komma överens. Man kan till exempel ha förlikningsförhandlingar med motpartsombudet, flera olika möten i domstolen – så kallade muntliga förberedelser – och medling. Det tar längre tid.

Det tredje som styr är om parterna kommer överens eller inte. Om man genomför hela rättegången med huvudförhandling och dom och ibland överklagande, så måste det juridiska ombudet arbeta mer än om parterna kommer överens halvvägs. Ofta kan upp till hälften av det juridiska ombudets arbete läggas på den sista månaden med arbete med bevisning, förberedelse av huvudförhandling och genomförande av huvudförhandling.

Ett räkneexempel

Om man antar att det är en genomsnittligt komplicerad tvist och om man antar att parterna inte kommer överens, så kan det juridiska ombudet behöva arbeta cirka 70 timmar med tvisten. Om man också antar att det juridiska ombudet använder timkostnadsnormen – vi avrundar till 2 000 kronor – så kan det juridiska ombudets arbete kosta cirka 140 000 kronor (2 000 x 70 = 140 000). Om parterna kommer överens halvvägs, så kostar tvisten istället 70 000 kronor. Om du har rättsskydd eller rättshjälp täcker det merparten av kostnaden.

En särskild huvudregel för vårdnadstvister

I andra tvister i domstol – till exempel tvister om dolda fel i hus eller tvister om en obetald räkning – så är huvudregeln att den som förlorar tvisten måste betala den andra partens rättegångskostnader. Detta framgår av 18 kap. 1 § rättegångsbalken. Tanken är att man ska kunna gå till domstol och utkräva sin rätt utan att behöva betala för det.

I vårdnadstvister, så finns det en specialregel. Regeln finns i 6 kap. 22 § föräldrabalken och säger att vardera parten ska betala sin egen rättegångskostnad.

Tanken med denna regel är att varje förälder ska kunna processa om vårdnaden när han eller hon anser att det är bäst för barnet, utan att behöva riskera att betala både sina egna och den andra förälderns rättegångskostnader.

Undantag från huvudregeln

Det finns dock tre undantag från huvudregeln – tre fall där en förälder kan bli tvungen att betala den andra förälderns rättegångskostnader.

Det första undantaget är om den ena föräldern har orsakat en onödig rättegång. Ett exempel på det kan vara att den ena föräldern väcker talan i domstol utan att först prata med den andra föräldern och den andra föräldern omedelbart går med på kraven. I dessa fall var rättegången onödig och den förälder som har väckt talan får betala även motpartens kostnader.

Det andra undantaget är om den ena föräldern genom försummelse eller av oaktsamhet orsakat en merkostnad under rättegången. Ett exempel på det kan vara att domstolen har bokat in ett sammanträde i tingsrätten och att den ena parten inte dyker upp så att man måste boka in ett nytt sammanträde. Då kan föräldern som inte dök upp bli tvungen att betala för den andra förälderns ombud den dagen.

Det tredje undantaget är om det annars ”finns särskilda skäl”. Det exempel som fanns i åtanke när detta skrevs var fallet när en förälder som inte har vårdnaden, gång på gång, utan framgång ansöker om att få ensam vårdnad. Då ska den föräldern få betala för motpartens rättegångskostnader.

Krav för rättsskydd

Rättsskydd är en del av din hemförsäkring och kan ge dig ersättning för rättegångskostnader om du hamnar i en tvist. Om du känner att du inte har råd med en vårdnadstvist, så är rättsskydd något som du kan använda för att täcka en stor del av kostnaderna.

Alla tvister täcks inte av rättsskyddet, men vårdnadstvister uppfyller många av de grundläggande kraven – till exempel att det ska vara en tvist som kan prövas i domstol och att den gäller ditt privatliv. Andra krav kan vara uppfyllda – till exempel att du har haft hemförsäkringen i minst två år. Om man jämför olika försäkringsbolag, så är försäkringen också i allmänhet tillämplig på vårdnadstvister.

Här kan du läsa mer om vilka tvister som omfattas av rättsskydd.

Ettårsregeln kan innebära problem

Gemensamt för alla försäkringsbolag är dock att de inte vill betala ersättning för tvister som uppstår mellan makar eller mellan sambor i samband med separation.

Därför finns det en särskild regel som begränsar rätten till rättsskydd i vårdnadstvister – den så kallade ettårsregeln.

Ettårsregeln ser olika ut hos olika försäkringsbolag, men grundtanken är att det ska ha gått minst ett år efter separationen innan försäkringen gäller för vårdnadstvister. Men den ser som sagt lite olika ut mellan olika försäkringsbolag. Vissa börjar räkna vid själva separationen, medan andra börjar räkna när äktenskapet upphör, vilket alltid sker efter en betänketid om man har barn.

Om du kan styra när tvisten börjar – till exempel genom att vänta med att framställa ett krav – så kan det alltså ibland vara klokt att titta på villkoren hos ditt försäkringsbolag och eventuellt byta försäkringsbolag för att få det bästa skyddet.

Du måste betala en självrisk

Som vid alla försäkringsfall så måste du vid rättsskydd betala en självrisk. Oftast är den en femtedel – 20 procent – av kostnaderna. Om vårdnadstvisten kostar 140 000 kronor, så måste du alltså själv betala 28 000 kronor i självrisk.

Det finns också andra beloppsgränser som det är bra att vara medveten om. Ofta har rättsskyddet en övre beloppsgräns, till exempel 300 000 kronor. Mer än så ersätts aldrig. Rättsskyddet utgår också från timkostnadsnormen, så om du anlitar ett juridiskt ombud som har en högre timtaxa, så får du betala den överskjutande delen själv. Dipa juridik har timkostnadsnormen som timtaxa, så att du slipper betala någon del helt själv.

Krav för rättshjälp

Rättshjälp är en statlig förmån som innebär att staten betalar för merparten av dina rättegångskostnader. Om du känner att du inte har råd med en vårdnadstvist, så är rättshjälp ett sätt som du kan använda för att täcka en del av kostnaderna.

Men det är ett antal krav som ska vara uppfyllda för att du ska kunna få rättshjälp. Flera av kraven uppfylls i allmänhet vid vårdnadstvister. En vårdnadstvist gäller till exempel en rättslig fråga. En vårdnadstvist gäller dig som privatperson. Du har i allmänhet behov av juridisk hjälp i en vårdnadstvist och det är i allmänhet rimligt att du får rättshjälp i en vårdnadstvist.

Det är framför allt två krav som blir aktuella i en vårdnadstvist, nämligen:

1. Du ska ha dålig ekonomi.
2. Du ska inte ha rättsskydd.

När det gäller rättsskydd är det bra att komma ihåg att själva innehavet av en hemförsäkring inte är tillräckligt för att rättshjälp ska vara uteslutet. Om du till exempel har en hemförsäkring, men inte får rättsskydd på grund av ettårsregeln, så kan du få rättshjälp istället.

Kravet på att du ska ha dålig ekonomi innebär förenklat att du ska ha en årsinkomst som är mindre än 260 000 kronor, efter att du dragit av 15 000 kronor per barn. Om du har två barn betyder det att din månadslön ska vara maximalt cirka 24 000 kronor före skatt.

Här kan du läsa mer om vilka krav som ställs för att kunna få rättshjälp.

Rättshjälpen täcker inte hela kostnaden

Om du får rättshjälp, så betalar staten merparten av dina rättegångskostnader, men inte alla dina rättegångskostnader.

Du ska betala en så kallad rättshjälpsavgift direkt till ditt juridiska ombud. Rättshjälpsavgiften är en procentandel av dina rättegångskostnader och hur många procent det handlar om beror på hur pass dålig ekonomi du har.

Om du har en månadslön på cirka 24 000 kronor före skatt och precis når gränsen för att ha rätt till rättshjälp så betalar du 40 procent av kostnaderna själv. Om vårdnadstvisten kostar 140 000 kronor, så måste du alltså själv betala 56 000 kronor.

Om du har en månadslön på mindre än cirka 5 500 kronor före skatt så betalar du bara två procent av kostnaderna själv. Om vårdnadstvisten kostar 140 000 kronor, så måste du alltså själv betala 2 800 kronor.

Totalt finns det sex olika steg beroende på hur din ekonomi ser ut. Du kan vara tvungen att betala 2, 5, 10, 20, 30 eller 40 procent av kostnaderna själv.

Här kan du läsa mer om vilka beloppsgränser som gäller.

Rättshjälpen i vårdnadstvisten

Två föräldrar hamnade i en vårdnadstvist i Gällivare tingsrätt om vårdnaden om sin son. Pappan yrkade att han skulle ha ensam vårdnad om sonen eller i andra hand att sonen skulle bo hos honom. Mamman yrkade att föräldrarna skulle ha gemensam vårdnad om sonen och att han skulle fortsätta att bo hos henne.

Tingsrätten fann att föräldrarna skulle ha gemensam vårdnad om sonen och att sonen skulle bo hos pappan. Tingsrätten baserade sin dom på uppgifter om mammans missbruk och psykiska ohälsa.

Mamman hade rättshjälp och rättshjälpsbiträdet yrkade ersättning för 87,5 timmars arbete. Tingsrätten fann att rättshjälpsbiträdet lagt ner mer tid än nödvändigt och medgav bara ersättning för 70 timmar.

Mamman överklagade tingsrättens dom. Vid överklagandet angav rättshjälpsbiträdet att hon lagt ned 17,5 timmars arbete på överklagandet och att gränsen på 100 timmar närmade sig. Huvudförhandlingen i hovrätten skulle ta minst tre dagar. Biträdet yrkade att hovrätten skulle bestämma att rättshjälpen skulle fortsätta med 50 timmar utöver de 100 timmarna.

Ska rättshjälpen upphöra eller fortsätta?

Enligt 34 § rättshjälpslagen ska rättshjälpen upphöra när rättshjälpsbiträdet arbetat 100 timmar om inte rätten beslutar att rättshjälpen ska fortsätta. Frågan var om rättshjälpen skulle fortsätta och i så fall med hur många timmar.

Rättshjälpen räckte inte i hovrätten

Hovrätten fann att den aktuella vårdnadstvisten inte var mer komplicerad än vårdnadstvister brukar vara och att den som beviljats rättshjälp inte kan utgå från att rättshjälpen räcker för att slutföra sin talan i hovrätten. Hovrätten beslutade att rättshjälpsbiträdet skulle avsluta sitt uppdrag och att det räckte med 13 timmar utöver tiden som lagts ned på överklagandet.

Högsta domstolen hänvisade till förarbeten och fann att 100-timmarsgränsen satts för att begränsa rättshjälpen. Rättshjälp var en social skyddslagstiftning och det fanns en gräns för stödet.

Enligt förarbetena var det i ett fåtal undantagsfall som ersättning kunde utgå för mer än 100 timmar. Som exempel kunde ytterligare ersättning ges i mycket komplicerade vårdnadstvister med internationell anknytning eller för ett fåtal timmar, inför eller under en huvudförhandling, för att kunna avsluta tvisten.

Högsta domstolen fann att möjligheten att fortsätta rättshjälpen mer än ett fåtal timmar skulle användas med stor återhållsamhet. Bara vid alldeles särskilda omständigheter skulle 100-timmarsgränsen överskridas med mer än några få timmar.

Högsta domstolen fann att den aktuella vårdnadstvisten inte innehöll sådana komplikationer som gjorde att 100-timmarsgränsen kunde överskridas med mer än några få timmar. Det kunde inte komma i fråga att utsträcka rättshjälpen så mycket att huvudförhandlingen i hovrätten kunde genomföras. Högsta domstolen avslog mammans överklagande och därmed gällde hovrättens dom.