Bodelning

Bodelning vid skilsmässa

Äktenskapet bygger på två principer:

1. När äktenskapet pågår tar makarna hand om sin egen egendom.
2. När äktenskapet tar slut delar man lika på allt.

Den andra principen kallas för likadelningsprincipen. Processen när makarna delar lika på allt kallas för bodelning.

När äktenskap tar slut är det därför obligatoriskt med bodelning. Om äktenskapet tar slut genom skilsmässa – äktenskapsskillnad som det också kallas – så finns det ett undantag. Om makarna endast har enskild egendom och om ingen begär att få överta bostad eller bohag, så behövs ingen bodelning. Om äktenskapet tar slut genom att den ena maken dör, så kan den efterlevande maken välja att man inte ska dela lika på allt i bodelningen.

Bodelning för sambor

Bodelning för sambor skiljer sig från bodelning vid skilsmässa på två avgörande sätt.

För det första gäller bodelningen inte all egendom utan bara samboegendom. Med samboegendom menas bostad och bohag som samborna köpt för gemensam användning.

För det andra är bodelning frivilligt. Om ingen av samborna begär bodelning senast ett år efter att samboförhållandet tagit slut så finns ingen rätt till bodelning längre.

Bodelning genom avtal eller bodelningsförrättare

Huvudregeln är att makarna eller samborna själva bestämmer hur de vill dela upp sin egendom. De ingår ett avtal om bodelning. Man kan alltså göra bodelningen själv.

Om makarna eller samborna inte kan komma överens, så kan de tvinga fram en bodelning. Detta sker genom att någon av dem ansöker om bodelningsförrättare vid tingsrätten. En bodelningsförrättare är en jurist som fungerar som en slags domstol. Den försöker att få makarna eller samborna att enas, men om det inte är möjligt så får bodelningsförrättaren bestämma hur bodelningen ska ske. Om någon av makarna inte är nöjda kan de klandra bodelningsförrättarens beslut vid tingsrätten.

Bouppteckningen är svårast

Bouppteckning innebär att man ger ett värde till makarnas eller sambornas egendom och skriver ned detta. I allmänhet är det bouppteckningen som vållar mest bekymmer. Man bråkar om dels vilken egendom som ska ingå, dels vilket värde den egendomen har.

Det finns många regler om vilken egendom som ska vara med och reglerna är helt olika mellan äktenskap och samboförhållanden. För makar är huvudregeln att all egendom ska vara med, men undantag görs för så kallad personlig egendom, särskild egendom och enskild egendom. För sambor är huvudregeln att bara samboegendom ska med – det vill säga bostad eller bohag som köpts för gemensam användning.

Det finns däremot inga lagregler om hur egendomen ska värderas. Det har dock utvecklats regler i domstolarna. Av dessa framgår till exempel att det är marknadsvärdet som gäller, att man ska göra avdrag för latenta skatter och att inkomster och utgifter som ägarna haft, efter separationen men innan bodelningen, ska räknas med.

Andelsberäkning

I andelsberäkningen gör man först avdrag för makarnas eller sambornas respektive skulder. Detta kallas gäldstäckning. För sambor är det som huvudregel bara skulder kopplade till samboegendomen som räknas av.

Därefter adderar man båda makarnas eller sambornas nettotillgångar och delar lika. Slutligen adderar man skulderna som drogs bort i gäldstäckningen. Resultatet blir makens eller sambons andel i boet.

Både i äktenskapsbalken och sambolagen finns regler om att andelsberäkningen kan jämkas om resultatet är oskäligt.

Lottläggning

I lottläggningen bestämmer man vem som ska få egendomen. I äktenskap är huvudregeln att vardera maken behåller sin egendom. Undantag görs för gemensam bostad och bohag – där ska den make som har störst behov av den gemensamma bostaden få den på sin lott. I samboförhållande ingår endast gemensam bostad och bohag i bodelningen, så då är huvudregeln att den sambo som har störst behov får det på sin lott.

I allmänhet innebär lottläggningen att den ena maken eller sambon får mer egendom än vad som är hans eller hennes andel i boet. Samtidigt får den andra maken eller sambon mindre. Detta regleras genom att den make eller sambo som får mer betalar en så kallad skifteslikvid till den som får mindre.

Personlig och särskild egendom

Att personlig och särskild egendom undantas gäller bara äktenskap. Detta kan inte utgöra samboegendom och därför blir det aldrig aktuellt i bodelning i samboförhållanden.

Personlig egendom är kläder och annat som används enbart för den ena makens personliga bruk. Även personliga presenter räknas till detta.

Särskild egendom är rättigheter som inte kan överlåtas eller som annars är av personlig art. Det handlar till exempel om rätt till pension, rätt till försäkringsersättning och upphovsrätt.

Enskild egendom

Enskild egendom är sådan egendom som någon bestämt inte ska ingå i bodelningen.

Ett alternativ är att det är makarna eller samborna själva som bestämt att egendomen inte ska ingå i bodelning. Det kan makar göra genom ett äktenskapsförord och sambor genom ett samboavtal.

Ett annat alternativ är att det är någon annan – någon som på ett eller annat sätt skänkt egendom till den ena maken eller sambon – som bestämt att egendomen inte ska ingå i bodelning. Egendom kan på så sätt bli enskild egendom genom gåva, arv, testamente eller försäkringsersättning.

Egendom som kommit i stället för annan enskild egendom – som är ett så kallat substitut – är också enskild egendom. Som exempel kan nämnas om en av makarna fått en bil i gåva i form av enskild egendom. Om maken sedan säljer bilen och sätter in pengarna på ett särskilt konto, så är pengarna på kontot enskild egendom.

Även avkastning av enskild egendom, till exempel ränta på ett bankkonto eller hyresintäkter från en fastighet, är enskild egendom om det anges särskilt i till exempel äktenskapsförordet, gåvobrevet eller testamentet.