Arvsrätt

Rätt till arv

Arvsrätt betyder rätt till arv och arv är den lagstadgade fördelningen av en avliden persons egendom. Personer som har arvsrätt kallas för arvingar. Den avlidne personen kallas för arvlåtare.

Det finns fyra generella krav för att någon ska ha arvsrätt:

1. Den som ska ha arvsrätt måste vara vid liv när arvlåtaren avlider. Ett ofött barn som föds efter det att arvlåtaren avlidit har också arvsrätt.
2. Den som ska ha arvsrätt får inte ha orsakat arvlåtarens död. Den som avsiktligt dödar en person eller som avsiktligt skadar en person på ett sätt som leder till döden har inte arvsrätt.
3. Den som ska ha arvsrätt måste ge sig till känna. Rätten till arv preskriberas tio år efter arvlåtarens död och om arvingen inte har gett sig till känna inom den tiden, så förlorar han eller hon arvsrätten. Tiden är fem år om arvingen genom en särskild kungörelse uppmanas att ge sig till känna.
4. Den som ska ha arvsrätt ska inte ha avsagt sig arvet eller avstått från arvet. Genom arvsavsägelse eller arvsavstående kan en person förlora arvsrätten.

Två olika intressen

I den legala arvsordningen finns det två olika intressen som styr vem som har arvsrätt, nämligen släktskap och äktenskap.

Den som är släkt med arvlåtaren förutsätts ha en nära relation med arvlåtaren och därmed ha rätt till arv. Den som är gift med arvlåtaren förutsätts också ha en nära relation och rätt till arv. För den som är gift med arvlåtaren förutsätts också att de har haft gemensam ekonomi och att den efterlevande maken har ett intresse av att bo kvar i det gemensamma hemmet.

Släktingar delas in i olika så kallade arvsklasser och i den första arvsklassen finns barn, barnbarn och barnbarnsbarn, så kallade bröstarvingar. Dessa ärver först av släktingarna.

Men först av alla ärver den efterlevande maken. Det finns dock två skyddsregler som tillvaratar barnens intresse.

Den första skyddsregeln är att maken inte ärver med full äganderätt. Barn och vissa andra släktingar har rätt till så kallat efterarv när den efterlevande maken sedan avlider.

Den andra skyddsregeln är att särkullsbarn får förtur före maken. Särkullsbarn är barn till arvlåtaren som arvlåtaren inte har tillsammans med den efterlevande maken. Den efterlevande maken ärver alltså före sina och arvlåtarens gemensamma barn, men efter arvlåtarens barn från andra relationer.

Det finns dock en särskild regel i 3 kap 1 § 2 st. ärvdabalken – den så kallade basbeloppsregeln. Enligt denna har den efterlevande maken alltid rätt till totalt minst fyra prisbasbelopp – år 2026 motsvarar detta 236 800 kronor – genom bodelning, enskild egendom och arv.

Om en efterlevande make på grund av basbeloppsregeln ärver före ett särkullsbarn så har särkullsbarnet rätt till efterarv när den efterlevande maken sedan avlider.

Först sker det en bodelning

Innan man pratar om hur den avlidnes – arvlåtarens – egendom ska fördelas, så ska det fastställas vad som utgör arvlåtarens egendom. Om arvlåtaren är gift ska det först ske en bodelning. Denna sker i huvudsak som vid en skilsmässa och arvlåtaren får en andel av makarnas egendom och den efterlevande maken får en andel.

Om det inte finns någon enskild egendom så får makarna normalt hälften var av den gemensamma egendomen. Om det finns enskild egendom så kan den efterlevande makens andel var större eller mindre än hälften. Den efterlevande maken kan också välja att det inte ska ske någon bodelning och på så sätt, om den efterlevande maken äger mer än hälften av den gemensamma egendomen, få mer än hälften.

Den efterlevande maken har fri förfoganderätt

Efter bodelningen sker det ett arvskifte och då ärver den efterlevande maken arvlåtarens egendom. Men den efterlevande maken ärver inte med full äganderätt, utan med något som kallas för fri förfoganderätt.

Fri förfoganderätt betyder egentligen att en del av arvlåtarens släktingar – barn, barnbarn, föräldrar, syskon och syskonbarn – har rätt till efterarv. Det betyder att när den efterlevande maken avlider så ska den andel som han eller hon ärvt fördelas till släktingarna efter den först avlidne maken i enlighet med den legala arvsordningen. Det betyder alltså att den efterlevande maken inte får testamentera bort den andelen av sin egendom.

Men det är viktigt att notera att efterarvingarna bara har rätt till en andel av den efterlevande makens egendom.

De har inte rätt till viss egendom. Det är till exempel möjligt för den efterlevande maken att testamentera bort en släktgård som tillhört den först avlidne maken och som utgjort dennes enskilda egendom, så länge det finns annan egendom som ger efterarvingarna deras andel.

De har inte heller rätt till en viss mängd egendom. Den efterlevande maken kan spendera alla sina pengar så att det bara finns en liten del kvar till efterarvingarna.

Det finns två undantag till denna regel – regeln att efterarvingarna bara har rätt till en andel av den efterlevande makens egendom.

1. Om den efterlevande maken kraftigt minskat sin egendom genom gåvor, så kan detta i vissa fall leda till att efterarvingarna får en större andel.
2. Om den efterlevande maken kraftigt ökat sin egendom, till exempel genom arv eller genom eget arbete, så kan detta i vissa fall leda till att efterarvingarna får en mindre andel.

Tre regler styr släktingars arv

Om den som avlidit – arvlåtaren – inte var gift så ska arvlåtarens egendom fördelas bland släktingarna. Det finns tre regler som styr fördelningen bland släktingarna:

1. ”Parentelregeln”
   Den så kallade parentelregeln, eller parentelprincipen, betyder att släktingarna delas in i olika grupper – så kallade arvsklasser. Regeln betyder att ingen i en lägre klass får något arv om det finns någon i en högre klass. Om det finns någon i första arvsklassen, så får personerna i andra och tredje arvsklassen alltså ingenting.
2. ”Istadaregeln”
   Den så kallade istadaregeln, eller istadarätten, betyder att om en arvinge är avliden, så får den arvingens avkomlingar träda i den avlidne arvingens ställe. Om arvlåtaren till exempel har tre syskon som ska dela på arvet, men ett syskon har avlidit innan arvlåtaren, så får det syskonets barn dennes del av arvet.
3. ”Stirpalregeln”
   Den så kallade stirpalregeln, eller stirpalgrundsatsen, betyder att varje gren i släktträdet får en lika stor andel av arvet. Om vi åter igen tar exemplet där arvlåtaren har tre syskon, varav ett syskon har avlidit innan arvlåtaren. Har det avlidna syskonet två barn, så får inte de två efterlevande syskonen och de två syskonbarnen en fjärdedel var av arvet. Istället får de två efterlevande syskonen en tredjedel var av arvet och de två syskonbarnen får dela på sin förälders del och får därför en sjättedel var av arvet.

Tre arvsklasser

Enligt parentelregeln ovan delas släktingarna in i arvsklasser. Det finns tre arvsklasser.

Den första arvsklassen är så kallade bröstarvingar, alltså barn, barnbarn, barnbarnsbarn och så vidare. Det är viktigt att notera att adopterade barn har precis samma rättigheter till arv som biologiska barn.

Den andra arvsklassen är föräldrar, syskon, syskonbarn, syskonbarnbarn och så vidare. Det är med andra ord arvlåtarens föräldrar och deras bröstarvingar.

Den tredje arvsklassen är far- och morföräldrar och deras barn – alltså morbröder, farbröder, mostrar och fastrar. Men här har lagstiftningen satt stopp efter far- och morföräldrarnas barn. Istadaregeln har här ett undantag. Kusiner är inte med i den tredje arvsklassen och ärver alltså inte.

Det finns bara tre arvsklasser. Mer avlägsna släktingar – till exempel far- och morföräldrarnas syskon eller kusiner i andra led – ärver ingenting. Detta framgår av 2 kap. 4 § ärvdabalken.

Regler om Allmänna arvsfonden

I ärvdabalken finns en regel om Allmänna arvsfonden. I 5 kap. 1 § ärvdabalken står det att om det inte finns någon arvinge enligt andra bestämmelser, så tillfaller arvet Allmänna arvsfonden. Det kan alltså fortfarande finnas till exempel en sambo eller kusiner, men arvet tillfaller ändå Allmänna arvsfonden.

Det finns en särskild lag om Allmänna arvsfonden. Den lagen reglerar till exempel hur man kan ansöka om medel ur Allmänna arvsfonden och hur fonden ska förvaltas.

Stöd till ideell verksamhet

Pengarna i Allmänna arvsfonden ska användas för att stödja ideell verksamhet. Grundtanken är att Allmänna arvsfonden ska användas för att stödja nästa generation, så framför allt ska stöd gå till verksamheter för barn och unga. På senare tid har man lagt till att stöd även kan gå till verksamheter för personer med funktionshinder.

Tvister med Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfonden fungerar i grund och botten som vilken arvinge som helst. Allmänna arvsfonden är dödsbodelägare och kan hamna i tvist med andra personer om arvet. Till exempel kan fonden hamna i tvist med testamentstagare i fråga om ett testamente är ogiltigt eller inte.

Men det finns olika specialregler om att Allmänna arvsfonden inte alltid ska tvist om ett arv.

Det finns en bestämmelse i 3 kap. 8 § lagen om Allmänna arvsfonden som säger att ett testamente, som kan antas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja, kan godkännas även om det finns till exempel formfel.

Det finns också en bestämmelse i 3 kap. 10 § lagen om Allmänna arvsfonden som säger att Allmänna arvsfonden kan avstå från arv om det är förenligt med arvlåtarens yttersta vilja eller om det är skäligt, till exempel med hänsyn till en efterlevande sambo.

Arvlåtarens vilja går först

I den legala arvsordningen finns det som sagt två olika intressen som styr vem som har arvsrätt, nämligen släktskap och äktenskap. Men det finns ett tredje intresse som har företräde framför detta, nämligen arvlåtarens yttersta vilja genom testamente.

Det har ställts upp höga krav för att fastställa vad som är arvlåtarens yttersta vilja. Det finns formkrav för testamenten med till exempel vittnen och det finns regler om ogiltighet som till exempel innebär att arvlåtaren inte får vara tvingad eller lurad att skriva testamente.

Om ett testamente klarar av dessa krav så är huvudregeln att arvlåtarens yttersta vilja har företräde och att testamente går före arv.

Två undantag

Det finns två undantag från huvudregeln att testamente går före arv.

Det första undantaget är till för att skydda efterlevande make. Detta är den så kallade basbeloppsregeln. Enligt denna har den efterlevande maken alltid rätt till totalt minst fyra prisbasbelopp – år 2026 motsvarar detta 236 800 kronor – genom bodelning, enskild egendom och arv. Om den efterlevande maken får mindre än detta genom bodelningen, så har han eller hon rätt till viss egendom före testamentstagare.

Det andra undantaget är till för att skydda barnen. Detta är reglerna om laglott. Dessa regler innebär att barn, barnbarn och barnbarnsbarn – så kallade bröstarvingar – har rätt till en viss del ur arvet, trots att det finns ett testamente. Denna andel – laglotten – är hälften av den andel som bröstarvingen skulle ha fått om det inte funnits något testamente.

Om det finns ett testamente till förmån för efterlevande make och om bröstarvingar väljer att avstå sitt arv till förmån för den efterlevande maken, så har bröstarvingarna sedan rätt till efterarv.