Arvskifte

Ett avtal mellan dödsbodelägare

När någon avlider så bildas ett dödsbo. Dödsboet är en egen juridisk person, ungefär som ett företag, och efter dödsfallet är det dödsboet som äger den avlidnes tillgångar. Den avlidnes arvingar och personer som enligt ett testamente ska få en del av arvet är delägare i dödsboet – så kallade dödsbodelägare.

Ett arvskifte är en överenskommelse mellan dödsbodelägarna om hur den avlidnes tillgångar ska fördelas. Överenskommelsen skrivs ned i ett dokument och det dokumentet kallas för en arvskifteshandling.

Arvskiftet är med andra ord ett avtal och det råder avtalsfrihet om hur tillgångarna ska fördelas. Dödsbodelägarna är inte bundna av vad lagen säger om hur tillgångarna ska fördelas. Så länge dödsbodelägarna är överens, så kan de, om de vill, till exempel tillskriva egendom ett värde som avstiger från marknadsvärdet eller bortse från vad som står i ett testamente.

Oftast menar man med arvskifte den slutliga fördelningen av alla den avlidnes tillgångar. Det är också möjligt att göra ett så kallat delskifte. Ett delskifte är ett arvskifte som bara avser en del av dödsboet, till exempel en viss dödsbodelägare eller en viss egendom. Ett delskifte kan ske muntligt och det är till exempel vanligt att man utan särskild arvskifteshandling gör ett delskifte avseende en del av lösöret.

Ett bevis för äganderätten

Ett arvskifte får två viktiga följder, nämligen:

1. Att dödsboet upphör.

2. Att äganderätten övergår till dödsbodelägarna.

Efter den slutliga fördelningen av alla den avlidnes tillgångar så tjänar dödsboet inte längre något syfte. Det finns inga tillgångar att förvalta. Därför upplöses dödsboet.

Eftersom äganderätten till tillgångarna övergår till dödsbodelägarna genom arvskiftet, så fungerar arvskifteshandlingen som ett bevis för äganderätten. Arvskifteshandlingen är nödvändig till exempel för att banker ska överföra bankmedel till dödsbodelägarnas konto eller för att Lantmäteriet ska kunna registrera en dödsbodelägare som ägare av en fastighet.

När äganderätten övergår till dödsbodelägarna så får dödsbodelägarnas borgenärer – alltså personer som dödsbodelägarna är skyldiga pengar – möjlighet att kräva betalning ur tillgångarna. Det betyder att om du har obetalda skulder, till exempel hos Kronofogden, så kan Kronofogden använda tillgångarna från arvet för att betala skulderna.

När äganderätten övergår genom ett arvskifte så räknas det alltid som att man har fått egendomen i arv. Det räknas inte som gåva, även om någon annan dödsbodelägare har avstått arv. Det räknas inte heller som köp, även om man betalat en skifteslikvid för att få egendomen. När man får egendom i arv, så gäller speciella skatteregler. Det ska inte betalas någon skatt vid arvet – så som det görs vid försäljning av egendom. Istället träder arvingen i den avlidnes ställe när det gäller till exempel avdrag för förbättringar på en fastighet.

Inget avtal med sig själv

Eftersom arvskiftet är ett avtal mellan dödsbodelägarna och eftersom man enligt rättsliga principer inte kan ingå avtal med sig själv, så är det inte möjligt att göra ett arvskifte om det bara finns en dödsbodelägare.

Det är ganska vanligt att det bara finns en dödsbodelägare. Det kan till exempel vara att en make som avlider efterlämnar en maka som ärver allt, även före de gemensamma barnen. Det kan också vara att en förälder avlider och bara efterlämnar ett barn.

När det bara finns en dödsbodelägare – i så kallade enmansdödsbon – så behövs inget arvskifte och därför finns ingen arvskifteshandling. Istället anses äganderätten som huvudregel övergå vid bouppteckningen. Detta är en regel som bygger på rättsliga principer och som återfinns i till exempel 20 kap. 2 § 2 st. 3 p. jordabalken, som handlar om när man ska söka lagfart. Därför är det extra viktigt att i enmansdödsbon vara noggrann när man upprättar en bouppteckning.

Oskiftade dödsbon

I många fall finns det inget tidskrav på när man ska göra ett arvskifte. Det enda undantaget är om dödsboet äger en fastighet som är taxerad som en lantbruksenhet. I sådana fall ska man göra ett arvskifte inom fyra år från utgången av året då dödsfallet inträffade. Den regeln finns i 18 kap. 7 § ärvdabalken.

Ibland kan dödsbodelägarna inte komma fram till hur boet ska skiftas. Det kan till exempel handla om fall där boet i stort sett bara består av en fastighet och man inte vill sälja fastigheten, samtidigt som ingen av dödsbodelägarna kan lösa ut de andra. Då kan dödsbodelägarna komma överens om att leva tillsammans i oskiftat bo. I 24 kap. ärvdabalken finns särskilda regler om vad som gäller om man ingått ett sådant avtal.

Formkrav för en arvskifteshandling

Det finns två formkrav för en arvskifteshandling, nämligen

1. Arvskifteshandlingen ska vara skriftlig.

2. Dödsbodelägarna ska skriva under arvskifteshandlingen.

Det finns inga andra krav. Det krävs till exempel inte att underskrifterna bevittnas eller att handlingen registreras någonstans.

Arvskifteshandlingens innehåll

En arvskifteshandling brukar innehålla fyra delar.

Den första delen är allmän information om dödsboet. Det finns information om den avlidna och om dödsbodelägarna. Det finns också information om hur dödsboet har förvaltats, till exempel om det finns testamente, förskott på arv eller arvavstående, och om det gjorts någon uppdelning av lösöre.

Den andra delen är en bouppteckning. Där anges vilka tillgångar och vilka skulder som finns i boet. Ofta betalas alla skulder innan arvskiftet. Varje dödsbodelägare kan motsätta sig att man gör ett arvskifte innan skulderna är betalda. Denna regel framgår av 23 kap. 2 § ärvdabalken. Men om alla är överens kan man skifta med skulder. Det är vanligt om någon ska överta egendom som belastas med stora lån, till exempel en fastighet eller en bostadsrätt.

Den tredje delen är en andelsberäkning. Där beräknas hur stor arvslott varje dödsbodelägare ska få.

Den fjärde delen är en lottläggning. Där anges hur egendomen ska fördelas mellan dödsbodelägarna för att varje dödsbodelägare ska få så mycket egendom som motsvarar hans eller hennes arvslott. Många gånger fördelas inte egendom helt lika. I dessa fall krävs en så kallad skifteslikvid. Det är helt enkelt en penningsumma som en dödsbodelägare som har fått mer egendom betalar till en dödsbodelägare som har fått mindre.

Ta hjälp av en jurist

Det är inte lätt att få allt rätt när man skriver en arvskifteshandling. Det finns mallar man kan använda, men det är svårt att skapa mallar som tar hänsyn till alla olika situationer som kan uppstå i förvaltningen av ett dödsbo. Det är viktigt att arvskifteshandlingen blir korrekt om den ska användas för att banker ska betala ut bankmedel eller för att Lantmäteriet ska registrera en ny ägare av en fastighet.

Oftast är det en bra idé att ta hjälp av en jurist för att arvskifteshandlingen ska bli rätt gjord. Om du vill ha hjälp av Dipa juridik, så kan du få ett första gratis telefonmöte där du får mer information. Antingen kan du ringa 08-85 58 59 eller så kan du boka ett möte på vår webbplats.

Medling och tvångsskifte

En skiftesman utses av tingsrätten. Varje dödsbodelägare kan begära att tingsrätten ska utse en skiftesman./p>

Skiftesmannen har två uppdrag.

För det första ska han eller hon medla mellan dödsbodelägarna. Skiftesmannen ska prata och förhandla med parterna och försöka då dem att komma överens.

För det andra kan skiftesmannen besluta om tvångsskifte. Ett tvångsskifte är ett slags arvskifte som inte är något avtal mellan dödsbodelägarna. Ett tvångsskifte är istället ett beslut av en särskild beslutsfattare – skiftesmannen. Tvångsskiftet ska utformas utifrån vad som står i lagen. En regel är till exempel att varje dödsbodelägare ska få en del i varje egendomsslag. Detta kan skapa många problem, eftersom dödsbodelägarna – som inte kan komma överens om arvskifte – efter tvångsskiftet då samäger egendomen enligt lagen om samäganderätt.

Dödsbodelägarna kan klandra skiftesmannens tvångsskifte inom fyra veckor från det att de blivit delgivna tvångsskiftet. Om beslutet klandras så ska tingsrätten pröva hur den avlidnes tillgångar ska fördelas.

Olika personer kan bli skiftesman

Tingsrätten beslutar om vem som ska bli skiftesman. Tingsrätterna har listor med lämpliga jurister och väljer någon på listan. Dödsbodelägaren som begär ett beslut om skiftesman kan också själv föreslå en jurist som han eller hon tycker ska bli skiftesman.

En skiftesman ska inte utreda vilka tillgångar som finns i dödsboet och han eller hon ska inte heller förvalta dödsboet. Det ska istället en boutredningsman göra. Det är även i dessa fall tingsrätten som utser boutredningsman. Om tingsrätten redan har utsett en boutredningsman, så ska den personen utan ytterligare åtgärd vara skiftesman om dödsbodelägarna inte kan komma överens.

Om den avlidne har skrivit ett testamente, så kan det vara så att han eller hon har utsett en testamentsexekutor, det vill säga en person som ska utreda vilka tillgångar som finns i dödsboet, förvalta dödsboet och dela upp tillgångarna i enlighet med testamentet. Om det finns en testamentsexekutor så ska den personen utan särskilt förordnande vara skiftesman.

Dödsboet betalar för skiftesmannen

Om tingsrätten utser en skiftesman så har skiftesmannen rätt att få skäligt betalt för sitt arbete. Betalningen ska plockas från dödsboets tillgångar. Det betyder att dödsbodelägarna som huvudregel inte behöver betala för skiftesmannen under tiden arbetet pågår. Men däremot får de mindre arv i tvångsskiftet.