NJA 1963 s. 526 med kommentar

Nedsatt psykisk förmåga av hjärtbesvär kan vara tillräckligt

NJA 1963 s. 526

526

99

Enligt ett av makar underskrivet inbördes testamente, vilket tillkommit under ena makens sista sjukdom, förordnades bl. a., att denna makes enskilda egendom efter bådas död skulle tillfalla en släkting till andra maken. Detta förordnande har, i tvist mellan förstnämnda makes arvingar och testamentstagaren, förklarats icke gällande, enär med hänsyn till testators sjukdomstillstånd, de närmare omständigheterna vid testamentets tillkomst samt testators tidigare uttryckta önskemål ang. kvarlåtenskapens fördelning måste antagas, att testator vid testamentshandlingens undertecknande icke var medveten om innehållet i testamentet, i vad det innefattade ifrågavarande förordnande.

   Hemmansägaren Lars Levi R, född d. 20 maj 1883, ingick d. 4 mars 1915 äktenskap med Hilma P, född d. 14 febr. 1884.
   Genom inbördes testamente d. 14 dec. 1955 förordnade makarna R att den av dem som överlevde den andra skulle med full äganderätt äga all makarnas egendom, såväl fast som lös, att efter båda makarnas död fastigheterna Junosuando 2⁴, 9³ och 12² skulle tillfalla byggnadsingenjören Rickard R samt fastigheterna Vittangi 3¹⁰ och 4² lantmätaren Einar R, att Rickard R och Einar R sedan skulle betala 500 kr. åt varje då levande barn till Hilma R:s avlidne broder Emil P, dock så att Rickard R betalade åt sex barn och Einar R åt tre barn eller, därest någon av dem då vore död, i proportion därefter samt att, om det efter båda makarna R:s död skulle finnas kontanter i boet,
dessa skulle tillfalla Lars Levi R:s syskon. — Å testamentet tecknade kyrkoherden Oskar H och handlanden Sten F, såsom på en gång närvarande vittnen, intyg att makarna R, vilka Oskar H och Sten F kände, med fullt förstånd och av fri vilja underskrivit testamentet.
   Den 17 dec. 1955 avled Hilma R. Såsom dödsbodelägare efterlämnade hon, utom Lars Levi R, tio barn till Emil P nämligen hemmansägaren Isak P, traktorägaren Artur P, mekanikern William P, lärarinnan Ina P, trädgårdsmästaren Bror P, Anna L, född P, Hilja L, född P, skogspraktikanten Karl P, Lilly P och byggnadssnickaren Martin P.
   Efter Hilma R d. 6 juli 1957 upprättad bouppteckning upptog bland tillgångarna dels, såsom hennes enskilda egendom, fastigheterna Vittangi 3¹⁰ och 4² dels, såsom efterlevande makens enskilda egendom, fastigheterna Junosuando 2⁴, 9³ och 12².
   Lars Levi R avled d. 4 dec. 1959, såsom dödsbodelägare efterlämnande en syster Signe P, född R, en broder folkskolläraren Ferdinand R och en avliden broders, komministern Uno R:s,

527

fyra barn, däribland Rickard R. — Einar R är son till Ferdinand R.
   Den 27 febr. 1960 efter Lars Levi R upprättad bouppteckning visade en behållning av 193 380 kr. 86 öre. Bland tillgångarna upptogos förutnämnda fem fastigheter med ett sammanlagt taxeringsvärde om 205 000 kr.
   Uti ett sagda d. 27 febr. 1960 dagtecknat, vid testamentet såsom bilaga fogat intyg förklarade poliskonstapeln Axel K och snickaren Erik F, vilka i egenskap av gode män förrättade bouppteckningen efter Hilma R, att Lars Levi R därvid uppgav att ”i testamentet intagna uttrycket ’Einar R åt tre barn’ felskrivits” och att det skulle ”i stället lyda ’Einar R åt fyra barn’”.
   Testamentet blev d. 2 maj 1960 bevakat vid Pajala och Korpilombolo tingslags HR.
   Efter stämning å Einar R, varom ansökan d. 2 jan. 19671 inkommit till HR:n, yrkade Isak P och de övriga nio barnen till Emil P, att testamentet måtte förklaras ogiltigt i vad det avsåge Hilma R:s förordnanden. Till stöd härför anfördes att Hilma R upp rättat testamentet under inflytande av rubbad själsverksamhet, att hon förmåtts därtill genom missbruk av hennes oförstånd, viljesvaghet och beroende ställning, att Lars Levi R svikligen förlett Hilma R till testamentets upprättande samt att hon därvid svävat i villfarelse, som varit bestämmande för hennes vilja att göra testamentet.
   Einar R bestred bifall till Isak Petterssons och medparters talan.
   HR:n (ordf. häradshövdingen Odevall) utlät sig i dom d. 19 maj 1961: Till närmare utveckling av sin talan ha Isak P och medparter anfört: Den 13 dec. 1955 var Hilma R med sparkstötting på väg hem från en affär. Hon drabbades då av slaganfall men kunde med hjälp gående taga sig hem. Samma dag intogs hon på sjukstugan i Pajala. Hon var då icke helt medvetslös men hade hjärtbesvär. Hon var vidare omtöcknad och starkt andfådd. På sjukstugan behandlades hon med syrgas och lades in på isolerat rum. Den 15 s. m, överfördes hon med helikopter till lasarettet i Gällivare. Vid framkomsten dit kunde hon icke lämna några som helst uppgifter om sig och sin sjukdom. Den 16 dec. inträdde någon förbättring, men påföljande dag kl. 18.25 avled hon. Dödsorsaken var blodpropp i hjärtat. Det göres gällande, att hon vid undertecknandet av testamentet d. 14 dec. 1955 varit så rubbad till sin själsverksamhet att hon icke haft kännedom om vad hon företog sig. Vissa tidigare uttalanden av Hilma R överensstämma icke med testamentets innehåll. Det påstås även, att hon icke ens ägde vetskap om innehållet i testamentet.
   Domskäl. Lars Levi R:s och Hilma R:s äktenskap var barnlöst. De ägde en — åtminstone med hänsyn till bygdens ekonomiska förhållanden — betydande förmögenhet. Lars Levi R var under sin livstid en med kommunala uppdrag synnerligen mångbetrodd man. Sålunda var han bl. a. överförmyndare. Därjämte anlitades han ofta av ortsbefolkningen vid upprättande av skriftliga handlingar av skilda slag. Det förefaller ha varit naturligt, att makarna R sinsemellan diskuterat, hur

528

det skulle förfaras med deras kvarlåtenskap. Åtminstone om deras avsikt varit, att den lagenliga arvsordningen skulle brytas. Någon svårighet att i tid upprätta testamente torde med hänsyn till Lars Levi R:s kvalifikationer icke i och för sig ha förelegat. Den omständigheten att — såvitt visats — icke före d. 13 dec. 1955 någon åtgärd vidtagits av makarna för upprättande av testamente synes emellertid tyda på att de icke varit överens om hur deras kvarlåtenskap skulle fördelas, sedan de båda avlidit.
   Av utredningen i målet finner HR:n gentemot vad från Einar R:s sida i sådant hänseende gjorts gällande annat icke vara i målet visat än att mellan Hilma R, å ena, samt hennes avlidne broder Emil P:s hustru Hilda P och deras tio barn, å andra sidan, rått ett gott förhållande och att Hilma R känt gemenskap med dem, även om kontakten mellan henne och hennes brorsbarn varit ringa.
   Av vittnesmål, som avgivits av hemmansägaren Petter Olof O, Hilja M, född K, som varit hembiträde hos Lars Levi och Hilma R, hemmansägaren Elis F och hans hustru Lovisa F, född R, och Elis F:s syster Elin V, född F, framgår att Hilma R ett flertal gånger vid skilda tillfällen och i olika ordalag såväl självmant som därom tillfrågad förklarat att hennes släktingar skulle erhålla hennes kvarlåtenskap, att hon därmed avsett sina brorsbarn samt att Lars Levi R finge lämna sin egendom till vem han ville.
   Hilja M har vidare omvittnat, att Hilma R ungefär 1 mån. innan hon dog för vittnet uppgivit att Lars Levi R troligen lämnat sin egendom till sina släktingar samt att Hilma R:s namn ”också måste vara med” men att hon ”inte skulle skriva på”.
   Elin V:s vittnesutsaga utvisar vidare, att Hilma R på morgonen d. 13 dec. 1955 — samma dag som Hilma R senare drabbades av hjärtslag — till vittnet sagt att Hilma R:s brorsdotter Anna L skulle få allt vad hon ägde.
   Däremot har, såvitt utredningen i målet visar, Hilma R icke någonsin givit uttryck för den uppfattningen, att hennes enskilda egendom skulle tillfalla något av Lars Levi R:s brorsbarn.
   Det klandrade testamentets innehåll överensstämmer således ej med Hilma R:s tidigare uttalade avsikter rörande huru det efter hennes död skulle förfaras med hennes kvarlåtenskap.
   Av i målet åberopade läkarintyg och journalutdrag framgår att Hilma R på kvällen d. 13 dec. 1955 intogs å sjukstugan i Pajala under diagnos blodpropp i hjärtat samt lungödem, att hon d. 15 s. m. överfördes till medicinska avdelningen å lasarettet i Gällivare, att hon vid ankomsten till sjukstugan var starkt påverkad med uttalad andfåddhet, vätskeöverfyllnad i lungorna, upphostning av blodigt slem, högt blodtryck och stark hjärtklappning, att hon sedan eftermiddagen d. 14 dec. varit slö och omtöcknad (cerebral påverkan), att hon vid intagningen å lasarettet var orolig, omtöcknad och ordentligt allmänpåverkad, att hon då förnekade smärtor men för övrigt ej kunde lämna några uppgifter, att d. 16 dec. en lätt förbättring inträffade, så att hon kunde svara på en del frågor, men att

529

hon fortfarande var starkt påverkad, att hon avled påföljande dag kl. 18.25 samt att den omedelbara dödsorsaken var infarctus cordis (blodpropp i hjärtat).
   Det är i målet ostridigt, att det klandrade testarnentet — frånsett några ord i vittnesmeningen, vilka tillagts av Oskar H — avfattats och skrivits av Lars Levi R.
   Oskar H har såsom vittne hörts om vad vid Hilma R:s underskrivande av testamentet d. 14 dec. 1955 förekommit.
   Av hans vittnesmål framgår bl. a. att Hilma R var sängliggande å sjukstugan i Pajala, då Oskar H på kvällen anlände dit för att efter anmodan bevittna ett testamente, att Hilma R då var trött och givetvis påverkad av sin sjukdom, att Oskar H icke mindes, om hon hade glasögon på sig, att testamentet förelades henne för underskrift, att hon omedelbart undertecknade testamentshandlingen utan att genomläsa densamma, att Oskar H icke hade något minne av att testamentet upplästes för henne, att hon dock var fullt medveten om att det var ett testamente hon undertecknade, att Oskar H själv läste igenom testamentet, innan han bevittnade det, att Sten F därefter skrev sitt namn samt att något samtal rörande testamentets innehåll icke förekom under den tidrymd av omkr. 20 minuter som vittnena vistades i sjukrummet.
   Enligt HR:ns mening tyder även den omständigheten, att det i testamentets text talas om endast nio ej namngivna barn till Hilma R:s avlidne broder oaktat denne efterlämnat tio barn, på att Hilma R ej ägt kännedom om testamentets innehåll. Det förefaller nämligen föga antagligt, att hon skulle ha underlåtit att reagera emot att ett brorsbarn uteslöts från förordnandet, därest hon verkligen varit medveten om innehållet i testamentet.
   Med hänsyn till vad sålunda blivit utrett ang. omständigheterna vid tillkomsten av Hilma R:s namnunderskrift å testamentet måste det antagas, att Hilma R genom missbruk av den viljesvaghet vari hon råkat till följd av sin svårartade sjukdom förmåtts att upprätta testamentet. Detta är förty ej gällande.
   Domslut. HR:n förklarar ifrågavarande testamente ogiltigt, i vad det avser Hilma R:s förordnanden.

   Einar R sökte ändring.
   HovR:n för Övre Norrland (hrr Rydstedt, Meurling, Böhme, referent, och Lindström) yttrade i dom d. 2 okt. 1962: Domskäl. Beträffande Hilma R:s och Lars Levi R:s förmögenhetsförhållanden må anmärkas, att enligt bouppteckningen efter den senare värdet av tillgångarna utgjorde 225 649 kr., varav 150 700 kr. belöpte å Junosuandofastigheterna, 54 300 kr. å Vittangifastigheterna och 20 649 kr. å övriga tillgångar; skulderna uppgingo till 26 068 kr.
   Isak P och medparter — vilka förklarat, att deras klandertalan ej avsåge annat än Hilma R:s förordnande till förmån för Einar R — ha i HovR:n åberopat samma grunder för sin talan som vid HR:n, därvid de anfört följande: Då Hilma R undertecknade testa-

530

mentet, hade hon på grund av sjukdomen befunnit sig i ett sådant själsligt tillstånd, att hon icke kunde anses ha ägt rättslig handlingsförmåga. Därjämte hade Lars Levi R genom missbruk av Hilma R:s på grund av sjukdomen uppkomna oförstånd och viljesvaghet förmått henne att upprätta testamentet. Hilma R hade vidare i sitt äktenskap stått i beroendeställning till Lars Levi R; denna beroendeställning hade förstärkts genom Oskar H:s närvaro som testamentsvittne. Lars Levi R hade därjämte svikligen förtigit testamentets innehåll för henne. I sistnämnda hänseende ha Isak P och medparter ytterligare anfört att Lars Levi R — omedelbart efter det Hilma R d. 13 dec. 1955 intagits å sjukstugan och medan hon ännu legat på operationsbordet förmått henne att underteckna en såsom inbördes testamente betecknad handling av d. 13 dec. 1955, att han därvid endast uppgivit för henne att den av makarna, som blev kvar, skulle ha kvarlåtenskapen men i övrigt förtigit handlingens innehåll samt att det tillgått på samma sätt, då Hilma R d. 14 dec. undertecknade det klandrade testamentet. Hilma R hade i vart fall svävat i villfarelse beträffande det klandrade testamentets innehåll, vilken villfarelse varit bestämmande för hennes vilja att göra testamentet.
   I målet är ostridigt, att Hilma R allt intill insjuknandet d. 13 dec. 1955 varit en fullt frisk och viljestark kvinna samt att det rått ett gott förhållande mellan makarna R.
   Den utredning som först kommer i betraktande, när det gäller att bedöma frågan om testamentets giltighet, är sjukjournal och remiss från Pajala sjukstuga, läkarutlåtanden samt vittnesutsagor av Oskar H och sjukvårdsbiträdet Ingrid M, vilken vakat sjukstugan i Pajala de nätter Hilma R vårdats där.
   I detta sammanhang bör emellertid först återgivas den allmänna beskrivning över sjukdomsförloppet vid blodpropp i hjärtat, vilken gjorts av överläkaren Enar A vid Gällivare lasaretts medicinska avdelning i ett d. 29 mars 1961 dagtecknat, på begäran av Isak P:s och medparters ombud i målet, advokaten Sven O-M, utfärdat utlåtande: Det typiska förloppet för en blodpropp i hjärtat brukar vara stark smärta i bröstet, starkt påverkat allmäntillstånd med andnöd, hosta, ångest och oro. Denna bild brukar vanligen lugna ned sig efter några timmar till några dygn, varefter patienten kan vara i relativt gott skick, tills försämring eller annan komplikation inträder. Förmågen till förnuftigt tänkande och handlande vid denna sjukdom varierar givetvis mycket, beroende på sjukdomens svårighetsgrad-stadium, ålder m. m., men den torde vanligen vara relativt god, frånsett det akuta skedet, då smärtan, ångesten och den påverkade cirkulationen inverka starkt ogynnsamt.
   Sjukjournalen innehåller ang. Hilma R:s tillstånd vid intagningen å sjukstugan bl. a. följande: ”Status: Starkt cyanotisk, stor andning, gråblek, bubblar i bröstet, hostar upp blodigt slem. Cor: Regelb. rytm. Tachycardi 120. Blodtr. 200. Pulm: Lösa bubblande rossel över hela pulm. Buk: Mjuk och oöm. Omedelbart göres venesectio. 600 cc blod tappas, varpå patienten blir avgjort förbättrad. Lugnare andning. Andas nästan fritt.”

531

   Remissen, utfärdad d. 15 dec. 1955 av legitimerade läkaren Carl Gustaf H och ställd till medicinska avdelningen vid Gällivare lasarett, innehåller förutom kortfattad redogörelse för sjukdomens art och behandling följande: I går eftermiddag begynnande slöhet och omtöckning (cerebral påverkan). I dag på morgonen även motorisk oro.
   I ett d. 21 mars 1961 dagtecknat, till Sven O-M ställt utlåtande har Carl Gustaf H anfört följande: ”Då jag endast behandlat fru R:s rent kroppsliga sjukdom och aldrig varit inkopplad eller tillfrågad i testamentsaffären, har jag saknat anledning att taga ställning till fru R:s rent psykiska tillstånd ur rättslig synpunkt under sjukhusvistelsen i Pajala. Det är mig därför omöjligt att nu, 6 år efteråt, på grundval av de vaga minnesbilder jag har av fallet, kunna avgiva det begärda utlåtandet om fru R:s psykiska tillstånd. Med ledning av den av mig förda journalen och de minnesbilder jag har torde fru R den aktuella dagen uppenbarligen ha befunnit sig i ett så uttalat svaghetstillstånd med begynnande omtöckning, att jag vill hålla det för ytterst osannolikt att hon kan anses ha haft rättslig handlingsförmåga.”
   I ovannämnda av Enar A avgivna utlåtande har denne vidare som sin uppfattning förklarat, att Hilma R:s tillstånd efter inkomsten till Gällivare lasarett hela tiden var så dåligt att hon ej befann sig i ett sådant psykiskt tillstånd att hon kunnat utfärda testamente samt att det med ledning av uppgifterna i den av Carl Gustaf H utfärdade remissen förefölle Enar A mycket osannolikt, att Hilma R på kvällen d. 14 dec. 1955 varit i sådant psykiskt tillstånd att hon kunnat utfärda testamente.
   Ingrid M har i HovR:n berättat: Hilma R:s tillstånd hade i stort sett varit detsamma båda kvällarna. Hon hade verkat ”borta” och legat ”liksom i dvala”, Hon hade icke verkat medveten om att Ingrid M kommit in i sjukrummet. Hilma R hade legat stilla på rygg. Hon hade haft dålig färg, svårt för att andas och verkat slapp i kroppen. Hon hade behandlats med syrgas den första natten men ej den andra. Ingrid M, som icke kunde erinra sig att hon någon av dessa nätter varit nödsakad att tillkalla nattsköterskan, trodde att Carl Gustaf H besökt Hilma R efter det Ingrid M börjat tjänstgöra d. 14 dec. 1955 kl. 20.
   Oskar H har i HovR:n i huvudsak uppgivit följande: Han hade per telefon blivit ombedd av Lars Levi R att komma till sjukstugan för att bevittna ett testamente. I sjukrummet hade han hälsat på Hilma R samt frågat, om hon kände igen honom och hur hon mådde. Hilma R, som varit allvarligt sjuk och givetvis påverkad av sjukdomen, hade lämnat adekvata svar på frågorna men hade icke själv tagit upp något samtal. Hon hade hela tiden legat mycket stilla och ej verkat plågad. Hon hade varit orienterad i tid och rum samt medveten om sin sjukdom. Oskar H, som känt Hilma R och Lars Levi R sedan år 1934 och som räknat sig till deras vänner, hade icke fått den uppfattningen, att sjukdomen påverkat hennes sinnelag. Oskar H, vilken icke blivit överraskad av testamentets innehåll, kunde icke nu erinra sig, om testamentet lästs upp för Hilma R eller om hon försökt läsa igenom

532

det. Däremot kunde han erinra sig, att det talats om testamentets innehåll och att Hilma R deltagit i detta samtal. Hon hade därför, såvitt Oskar H kunde förstå, varit fullt medveten om testamentets innehåll. Vid tillfället hade Oskar H varit fullt övertygad om att Hilma R med fullt förstånd och av fri vilja underskrivit testamentet. Vad läkarna uttalat föranledde honom ej att ändra sin uppfattning härutinnan. Oskar H ville emellertid framhålla, att han ej närmare försökt utröna Hilma R:s psykiska tillstånd. Orsaken härtill vore, att han ej funnit anledning till sådan undersökning. Om Oskar H ägt vetskap om Carl Gustaf H:s i remissen uttalade uppfattning, skulle han självfallet ha ägnat större uppmärksamhet åt Hilma R:s psykiska tillstånd. Hans besök på sjukstugan, vilket troligen ägde rum mellan kl. 16 och 17 och i vart fall ej senare än kl. 20, hade varat högst en halvtimme.
   HovR:n finner utredningen icke giva stöd för Isak P:s och medparters påstående, att testamentet upprättats genom missbruk av beroende ställning eller genom svikligt förledande av Hilma R.
   Vad härefter angår frågan huruvida testamentet tillkommit under inflytande av rubbad själsverksamhet eller genom missbruk av oförstånd eller viljesvaghet beaktar HovR:n följande.
   Utredningen i denna del ger vid handen, att Hilma R alltifrån insjuknandet befunnit sig i ett uttalat kroppsligt svaghetstillstånd. Att detta tillstånd inverkat på hennes psykiska reaktionsförmåga torde även klart framgå. Sålunda har Ingrid M uttalat, att Hilma R under vistelsen på sjukstugan legat mycket stilla och ”liksom i dvala”. Jämväl Oskar H har lagt märke till denna stillhet. Av dennes vittnesmål framgår vidare, att Hilma R endast enstavigt svarat på tilltal samt icke spontant upptagit något samtalsämne. Redan med hänsyn till dessa iakttagelser och till innehållet i remissen kan det ifrågasättas, huruvida Hilma R vid testamentets upprättande befunnit sig i sådan sinnesförfattning, att hon förstått innebörden av sitt handlande.
   Väl synes av Oskar H:s vittnesmål framgå, att bevittnandet av testamentet försiggått på ett mer eller mindre summariskt sätt. Emellertid måste med hänsyn till Oskar H:s kvalifikationer som testamentsvittne och till hans mångåriga och ingående bekantskap med Hilma R stort avseende fästas vid de av Oskar H lämnade uppgifterna, att Hilma R varit orienterad i tid och rum samt medveten om sin sjukdom, att hennes sinnelag icke förefallit att vara förändrat, att hon varit fullt medveten om testamentets innehåll samt att hon undertecknat detsamma med fullt förstånd och av fri vilja. Oskar H:s uppgifter stå ej i strid med de allmänna rön för vilka Enar A redogjort i sitt utlåtande. På grund härav kunna mot Oskar H:s uppgifter de av Carl Gustaf H och Enar A uttalade åsikterna ej tillmätas avgörande betydelse för frågan om testamentets giltighet.
   Av stor vikt är därför frågan om testamentets innehåll och rimlighet som sådant.
   Beträffande Hilma R:s förhållande till Isak P och medparter — hennes brorsbarn — framgår av utredningen, att under en följd

533

av år rått ett spänt förhållande mellan henne och brodern Emil P, att Hilma R:s brorsdotter Anna L vistats i makarna R:s hem någon tid 1940 och några dagar påsken 1955 samt att i övrigt kontakten mellan Hilma R och hennes brorsbarn varit synnerligen ringa.
   Av utredningen framgår ej, att Hilma R — såsom Isak P och medparter påstått — varit avogt inställd mot Ferdinand R:s familj. Härvid må beaktas, att Einar R under sin skol- och studietid så gott som varje år under ferierna vistats hos Hilma R och Lars Levi R.
   Av nämnda omständigheter — och av det förhållandet att Hilma R och Lars Levi R ej tidigare upprättat något testamente — kunna icke några bestämda slutsatser dragas.
   Av utredningen framgår, att Hilma R vid skilda tillfällen till olika personer fällt yttranden av innebörd att hennes egendom skulle tillfalla Anna L eller brorsbarnen. Dessa yttranden äro oförenliga med testamentets innehåll. Såsom särskilt anmärkningsvärt framstår i detta sammanhang det av Elin V omvittnade uttalandet av Hilma R d. 13 dec. 1955, att Anna L skulle f allt vad Hilma R ägde.
   Vid bedömande av uppgifternas betydelse böra emellertid följande omständigheter beaktas. Yttrandena ha — utom dem som röra Anna L — fällts i allmänna ordalag och utan angivande av någon eller några bestämda personer. Någon förklaring har icke lämnats till att Hilma R velat tillgodose Anna L framför sina övriga brorsbarn. Vidare kommer under beaktande, att av de vittnen som berättat om ifrågavarande uttalanden samtliga utom Elin V och Johannes L varit anställda i Hilma och Lars Levi R:s hushåll samt att de uppgifter Hilma R lämnat om hur hon tänkt förfoga över sin kvarlåtenskap huvudsakligen tillkommit efter frågor av vittnena. Det kan därför ej uteslutas, att Hilma R uppfattat frågorna såsom utslag av nyfikenhet och att Hilma R i följd härav lämnat svar, som ej varit helt övertänkta eller uppriktiga. Och om uttalandena varit allvarligt menade, kan ej bortses från möjligheten att Hilma R, efter att ha insett att hon var allvarligt sjuk, funnit gott förordna om sin kvarlåtenskap på annat sätt än hon tidigare låtit antyda.
   Vid övervägande härav och med beaktande av vad ovan anförts om förhållandet mellan Hilma R och Ferdinand R:s familj finner HovR:n Hilma R:s förordnande till förmån för Einar R ej kunna anses i och för sig oförnuftigt eller eljest anmärkningsvärt.
   Vid betraktande sålunda av samtliga de omständigheter för vilka härovan redogjorts finner HovR:n, att Isak P och medparter ej styrkt att Hilma R upprättat testamentet under inflytande av rubbad själsverksamhet eller att Lars Levi R förmått Hilma R härtill genom missbruk av oförstånd eller viljesvaghet hos Hilma R.
   På grund härav och då Isak P och medparter ej heller i övrigt förmått styrka någon omständighet, på A grund varav testamentet ej skulle vara gällande, kan deras klandertalan icke bifallas.

534

   Domslut. Med upphävande av HR:ns domslut ogillar HovR:n den av Isak P och medparter förda klandertalan.

   Isak P och medparter sökte revision under yrkande att KM måtte, med ändring av HovR:ns dom, förklara Hilma R:s testamente ogiltigt, i vad avsåge det av henne gjorda förordnandet till förmån för Einar R. — Prövningstillstånd meddelades.
   Hänvisas må här även tll Gösta Walin, Ärvdabalken I, s. 264 f, Nils Beckman, Svensk familjerättspraxis, s. 237 ff samt Gösta Rylander och Erik Bendz, Rättspsykiatri, s. 194 ff. — Jfr även rättsfallet 1958 s. 101.
   Målet avgjordes efter huvudförhandling (ombud för Isak P och medparter advokaten O-M och för Einar R advokaten Lennart R) d. 7 okt. i HD, vars ledamöter (JustR:n Karlgren, E. Söderlund, Y. Söderlund, Alexandersson och Bernhard, referent,) förenade sig om följande dom: I målet är ostridigt, att testamentet tillkommit på föranstaltande av Lars Levi R och att denne, efter det att Hilma R intagits på sjukstugan, själv avfattat och för hand utskrivit testamentshandlingen.
   Ang. de närmare omständigheterna vid testamentets undertecknande har Oskar H i vittnesmål inför HD uppgivit: Han hade av Lars Levi R kallats till sjukstugan för att bevittna testamentet. Belysningen i sjukrummet var dämpad, och Oskar H kunde icke bilda sig någon klar uppfattning om Hilma R:s sjukdomstillstånd. Han såg dock, att hon var svårt sjuk. Hon verkade passiv och ställde, såvitt han kunde minnas, själv inga frågor. På frågor som riktades till henne gav hon blott enstaviga svar, och hennes röst, som förr varit klar och distinkt, var betydligt försvagad. Av hennes svar framgick emellertid, att hon visste, var hon befann sig, och att hon kände igen Oskar H. Av hänsyn till den sjuka förde han icke något egentligt samtal med henne. Oskar H läste själv igenom testamentet och talade därefter med Lars Levi R och Sten F om handlingen. Det var ovisst, om Hilma R, som led av nedsatt hörsel, kunde uppfatta vad som sades. Lars Levi R förelade därefter hustrun testamentet för underskrift, och hon undertecknade handlingen. Testamentet lästes icke upp för henne och genomgicks ej heller med henne. Ordet testamente blev nog icke nämnt. För egen del utgick Oskar H från att Hilma R visste, att det rörde sig om ett testamente och han förutsatte, att handlingen innefattade förordnanden, om vilka makarna tidigare kommit överens.
   Den i målet förebragta och i domstolarnas domar redovisade utredningen ang. förloppet av Hilma R:s sjukdom giver vid handen, att hon under den tid hon vårdades på sjukstugan i Pajala befann sig i ett utpräglat fysiskt svaghetstillstånd och att hennes psykiska reaktionsförmåga var höggradigt nedsatt. Hon visade på eftermiddagen den dag testamentet underskrevs — enligt uppgift av den läkare som vårdade henne — ”begynnande slöhet och omtöckning (cerebral påverkan)”. På grund av denna utredning och med hänsyn till vad Oskar H i sitt vittnesmål berättat om Hilma R:s tillstånd vid hans besök på sjukstugan måste det an-

535

ses, att Hilma R — även om hon var medveten om att fråga var om upprättande av ett testamente — icke var i stånd att uttrycka egna önskemål om kvarlåtenskapens fördelning och testamentets närmare utformning i övrigt.
   Av Oskar H:s vittnesmål framgår vidare, att Hilma R själv icke läste igenom testamentet före undertecknandet, att ingen av de närvarande läste upp det för henne och att ej heller på annat sätt gjordes försök att för henne klargöra dess innehåll.
   Såsom i HR:ns dom upptagits har Hilma R, innan hon insjuknade, till olika personer vid skilda tillfällen fällt yttranden av innebörd, att hennes egendom skulle tillfalla Anna L eller brorsbarnen samt att Lars Levi R finge lämna sin egendom till vem han ville. Angivna yttranden hava visserligen fällts i allmänna ordalag. Yttrandena få emellertid — även om hänsyn tages till de omständigheter under vilka de tillkommit — anses giva uttryck för att Hilma R velat, att hennes enskilda egendom slutligen skulle tillfalla hennes släktingar. Däremot har, såvitt utredningen visar, Hilma R, innan testamentshandlingen upprättades, icke någonsin givit uttryck för någon önskan om att angivna egendom skulle tillfalta Einar R. Med denna Hilma R:s inställning är hennes i testamentet givna förordnande till förmån för Einar R ej förenligt.
   På grund av vad sålunda blivit upplyst ang. Hilma R:s tillstånd och de närmare omständigheterna vid testamentets tillkomst samt de av henne tidigare uttryckta önskemålen ang. kvarlåtenskapens fördelning måste det antagas, att Hilma R, då hon undertecknade testamentshandlingen, icke var medveten om innehållet i testamentet i vad detsamma innefattade förordnande till förmån för Einar R.
   Testamentet är följaktligen, såvitt angår nämnda förordnande, icke gällande.
   KM prövar förty rättvist att, med upphävande av HovR:ns dom, förklara testamentet ogiltigt, såvitt gäller Hilma R:s förordnande till förmån för Einar R.

   KM:s dom meddelades d. 25 okt. 1963.