Fel vid köp av häst

Befogade förväntningar

En häst är i juridikens ögon en sak, ett ting. Reglerna som gäller vid köp av hästar är i stort sett desamma som reglerna som gäller vid köp av andra saker, såsom en bil, en soffa eller en cykel.

Huvudregeln vid hästköp är, liksom vid köp av andra saker, att varan – alltså hästen – ska stämma överens med köparens befogade förväntningar. Det räcker alltså inte med att hästen inte motsvarar köparens förväntningar – det krävs att köparens förväntningar är befogade.

Det finns olika sätt att bestämma vilka förväntningar som är befogade och det viktigaste är att se vad som står i köpeavtalet. Till köpeavtalet räknas i allmänhet också information som säljaren lämnat i samband med köpet, till exempel i annonser.

Men man utgår inte bara från avtalet. Köparen kan också basera sina befogade förväntningar på annat. Man kan till exempel titta på om hästen kan användas för det ändamål som sådana hästar i allmänhet används för eller om köparen, med hänsyn till vad det är för slags häst, kan förutsätta vissa egenskaper. Priset är också en viktig faktor när man avgör vilka förväntningar man rimligen kan ha på hästen.

Olika hästar ger olika förväntningar

Hästar kan användas på många olika sätt. Användningsområdena kan sägas vara mycket mer varierade än vad som gäller för till exempel en bil. Ska hästen användas som promenadhäst eller tävlingshäst eller ska den användas för avel? Om den ska tävla – i vilken gren, som ponny eller häst, och i vilken klass?

Eftersom det finns så många användningsområden, så är det vid köp av häst extra viktigt att köparen och säljaren är tydliga med vad som är syftet med köpet av den aktuella hästen. Det är viktigt med bra kommunikation mellan köparen och säljaren. Allra helst ska denna kommunikation ske skriftligt så att man, om det skulle uppstå några problem, kan se vad parterna pratat om.

Köp från näringsidkare eller privatperson

I Sverige finns det två centrala lagar som gäller köp av saker – nämligen köplagen och konsumentköplagen. Den första frågan i en tvist om köp av saker är därför vilken lag som är tillämplig.

Konsumentköplagen är tillämplig om köparen är en privatperson och säljaren är en näringsidkare. Att köparen är en privatperson betyder att han eller hon köper varan för sitt privata bruk. Varan – i det här fallet hästen – ska inte användas i någon näringsverksamhet med syfte att tjäna pengar. Köparen är då en konsument.

Att säljaren är en näringsidkare betyder att säljaren bedriver en näringsverksamhet och att den aktuella försäljningen har ett samband med den egna näringsverksamheten.

I många fall är det lätt att avgöra om konsumentköplagen är tillämplig eller inte, men det finns också flera svåra gränsdragningar.

Om konsumentköplagen inte är tillämplig så är köplagen tillämplig istället.

Avtalsfrihet eller inte

Huvudregeln är att konsumentköplagen är tvingande, medan köplagen inte är tvingande. Det betyder att om konsumentköplagen är tillämplig och om köparen och säljaren har kommit överens om något som skiljer sig från vad som står i lagen, så gäller ändå det som står i lagen. Om istället köplagen är tillämplig i samma situation, så gäller det som köparen och säljaren kommit överens om.

Anledningen till att lagstiftaren har bestämt att konsumentköplagen ska vara tvingande är för att skydda konsumenten, alltså köparen. Konsumenten ska inte riskera att skriva på ett avtal som säljaren har förberett och som avtalar bort konsumentens rättigheter.

När det gäller köp av häst är dock inte konsumentköplagen alltid tvingande. När det gäller köp av dyra djur – djur där priset är mer än 5 920 kronor (år 2026) – så kan konsumenten och näringsidkaren avtala bort den viktiga så kallade sexmånadersregeln. Detta framgår av 4 kap. 18 § andra stycket konsumentköplagen. Priset för en häst är ofta mer än 5 920 kronor och därför är sexmånadersregeln ofta inte tvingande vid hästköp.

Sexmånadersregeln är en viktig bevisregel. Den finns i konsumentköplagen och innebär att om ett fel upptäcks inom sex månader efter det att hästen överlämnades, så behöver konsumenten inte bevisa att felet fanns redan vid köpet. Istället är det näringsidkaren som ska bevisa att felet inte fanns vid köpet.

Sexmånadersregeln finns inte i köplagen, bara i konsumentköplagen. Men denna regel kan man alltså avtala bort vid köp av dyra djur. Tanken bakom detta är att konsumenten och näringsidkaren är mer jämställda vid köp av dyra djur. Konsumenten är mer påläst än annars och näringsidkarens verksamhet är ofta inte lika omfattande.

Provridning och veterinärbesiktning

När man köper en häst så bör man provrida den innan köpet. Det är extra bra om man kan provrida hästen flera gånger i olika miljöer. Det är också bra om man kan få vara med vid andra situationer, till exempel när hästen tas in från hagen, när den lastas eller när den sadlas.

Som köpare ska man också göra en veterinärbesiktning innan köpet. Hur noggrann veterinärbesiktningen ska vara beror på vilken slags häst man köper och hur dyr den är. Om säljaren lämnar uppgifter om saker som upptäckts vid tidigare veterinärbesök – till exempel lösa benbitar – så är det viktigt att undersöka dessa delar extra noggrant.

Undersökningsplikt

Att som köpare ha undersökningsplikt betyder bara att ha ansvaret för upptäckbara fel. Man måste inte genomföra en undersökning. Oavsett om man genomför en undersökning eller inte, så ansvarar man för fel som skulle ha upptäckts vid en undersökning. Säljaren ansvarar för fel som inte upptäcks vid en undersökning, så kallade dolda fel.

Men när köparen har undersökningsplikt så är det extra viktigt att ändå genomföra en undersökning. Om man genomför en noggrann undersökning – genom att provrida hästen och låta en legitimerad veterinär noggrant undersöka hästen – och om man inte upptäcker det fel som framkommer senare, så talar väldigt mycket för att det är fråga om ett dolt fel som säljaren ansvarar för.

Det finns en regel om köparens undersökningsplikt i 20 § andra stycket köplagen. Köparen ansvarar inte alltid för upptäckbara fel, utan bara om han eller hon faktiskt genomfört en undersökning eller om säljaren uppmanat köparen att undersöka varan.

Huvudregeln i konsumentköplagen är däremot att det inte finns någon undersökningsplikt. Huvudregeln är alltså att säljaren ansvarar både för upptäckbara fel och dolda fel. Men i 4 kap. 19 § konsumentköplagen finns en regel om köparens undersökningsplikt. Den anger att samma regel som gäller enligt köplagen, ska gälla vid konsumentköp av djur som kostar mer än 5 920 kronor (år 2026). Det betyder att det vid många konsumentköp av hästar finns samma undersökningsplikt som vid köp av en privatperson.

Friskrivningar

Säljare vill ofta på förhand friskriva sig från ansvar för fel vid köp. Det kan man göra dels genom specifika friskrivningar, dels allmänna friskrivningar.

Specifika friskrivningar innebär att säljaren inte ska ansvara för fel kopplade till en viss egenskap hos hästen. Ofta är det kopplat till något man känner till och som skapar en viss osäkerhet. Det kan till exempel vara att hästen har en lös benbit som aldrig tidigare har orsakat några problem. Då kan parterna komma överens om att säljaren inte ansvarar för fel som beror på den lösa benbiten.

Allmänna friskrivningar innebär att säljaren inte ska ansvara för några fel alls. Att sälja hästen ”i befintligt skick” är ett exempel på en allmän friskrivning.

Olika regler i olika lagar

Om hästen säljs ”i befintligt skick” så får det olika följder beroende på vilken lag som är tillämplig.

Om köplagen är tillämplig så begränsar friskrivningen säljarens ansvar. Det finns dock en särskild bestämmelse i köplagen som reglerar allmänna friskrivningar, nämligen 19 § köplagen. I den bestämmelsen står det att varan – i detta fall hästen – trots den allmänna friskrivningen, ändå ska anses felaktig i tre situationer, nämligen:

1. Hästen stämmer inte med säljarens uppgifter.
2. Säljaren har inte upplyst om brister han eller hon känt till.
3. Hästen är i väsentligt sämre skick än köparen haft fog att förvänta sig.

Den första punkten kan sägas vara ett förtydligande att mer specifik information som är en del av avtalet eller avtalsförhandlingarna, går före den allmänna friskrivningen.

Den andra punkten klargör att om säljaren agerar ohederligt, så kan han eller hon ändå bli ansvarig.

Den tredje punkten klargör att även om varan säljs med en allmän friskrivning, så får den inte vara hur dålig som helst. Om den är väsentligt sämre, bland annat med hänsyn till priset, så är säljaren ändå ansvarig.

Om det istället är konsumentköplagen som är tillämplig, så får den allmänna friskrivningen – att hästen säljs ”i befintligt skick” – ingen betydelse.

Konsumentköplagen från 2022 bygger på EU:s varudirektiv och direktivet kräver att friskrivningar är specifika. Allmänna friskrivningar får därför ingen effekt. I 4 kap. 6 § konsumentköplagen regleras möjligheten till friskrivningar. Det står att varan inte ska anses felaktig om säljaren har informerat om avvikelsen och om köparen uttryckligen och separat har godkänt den. Det räcker alltså inte heller med en specifik friskrivning i köpekontraktet. Friskrivningen ska vara i en separat handling.

I den gamla konsumentköplagen fanns en bestämmelse om att en försäljning ”i befintligt skick” var möjlig och fick vissa specifika följder, men det är alltså ändrat.