Stämningsansökan

Att påbörja en rättegång

Om man som privatperson eller företag hamnar i en tvist med någon så försöker man såklart först att lösa tvisten tillsammans. Oavsett om det är en familjerättslig tvist – till exempel en vårdnadstvist, bodelningstvist eller arvstvist – en fastighetsrättslig tvist om till exempel bostadsköp eller en köprättslig tvist om till exempel hantverkartjänster, så försöker man att komma överens.

Men ibland går det inte att komma överens. Då finns möjligheten att låta domstolarna bestämma hur tvisten ska lösas. Då kan man påbörja en rättegång i tingsrätten. Detta gör man med en stämningsansökan. Det framgår av 42 kap. 1 § rättegångsbalken. Den som vill påbörja en rättegång ska ansöka om stämning. En stämningsansökan är en skrivelse som skickas till tingsrätten och som inleder en rättegång.

Andra sätt att påbörja en rättegång

Det finns dock ett antal undantag från den här huvudregeln om att man påbörjar en rättegång med en stämningsansökan.

Om man vill ha betalning eller få tillbaka viss egendom från någon, så kan man ansöka hos Kronofogden om betalningsföreläggande eller handräckning. Om motparten bestrider ens krav, så kommer Kronofogden att överlämna ärendet till tingsrätten och genom Kronofogdens överlämnande påbörjas en rättegång i tingsrätten.

Om någon annan tidigare har skickat in en stämningsansökan och om man inte har svarat på stämningen, så har tingsrätten sannolikt utfärdat en så kallad tredskodom. Det innebär att domstolen bara har beslutat i enlighet med stämningsansökan, utan att pröva bevisningen. Om man kan visa att man hade rimliga skäl till att inte svara, så kan man ansöka om återvinning av tredskodomen och genom ansökan om återvinning påbörjas en rättegång i tingsrätten.

Om man ansöker om skilsmässa hos tingsrätten, så påbörjas inte en rättegång utan handläggningen av ett ärende. Om man under handläggningen av skilsmässan inser att man har en tvist om till exempel vårdnad eller underhåll, så kan man skicka ett yttrande om detta till tingsrätten och genom detta yttrande påbörjas en rättegång i tingsrätten.

Skillnad mellan stämning och stämningsansökan

Det är skillnad mellan stämning och stämningsansökan. Ordet stämning är gammalt och har använts olika vid olika tidpunkter. Från början betydde att stämma, att skapa något fast och starkt, att bestämma något.

I nutida juridiskt språk betyder en stämning, en skrivelse som domstolen skickar till den svarande – den som ska svara i ett tvistemål. Stämningen är alltså något som domstolen skickar ut. Domstolen stämmer den svarande – domstolen utfärdar stämning.

Privatpersoner och företag skickar in en stämningsansökan. Privatpersoner och företag stämmer inte någon – de ansöker om stämning. Men i vardagligt språk kan man prata om att man stämmer någon när man ansöker om stämning.

Att få en stämningsansökan godkänd

När en stämningsansökan kommer in till tingsrätten, så prövar tingsrätten om ansökan om stämning uppfyller alla krav.

Om kraven inte är uppfyllda så ska tingsrätten förelägga den som skickat in stämningsansökan att komplettera den. Om sökanden trots detta föreläggande inte kompletterar stämningsansökan så att den kan godkännas, så ska stämningsansökan avvisas. Det betyder att ingen stämning skickas ut och att svaranden aldrig får veta att en ansökan om stämning skickats in.

Tingsrätten kan också avvisa en ansökan om stämning om det är uppenbart att målet inte kan tas upp till prövning.

Om tingsrätten godkänner stämningsansökan, så skickas en stämning till svaranden. Om sökandens talan uppenbarligen är ogrundad, så kan tingsrätten dock avstå från att skicka en stämning till svaranden. Istället kan tingsrätten meddela dom direkt genom att ogilla sökandens talan.

Fem krav på innehållet

I 42 kap. 2 § rättegångsbalken finns fyra krav som gäller specifikt för innehållet i en stämningsansökan:

1. Ansökan ska innehålla ett bestämt yrkande.
   
   Yrkandet är vad man vill att tingsrätten ska bestämma. Man brukar skilja på så kallade fullgörelseyrkanden och fastställelseyrkanden.
   
   Fullgörelseyrkanden handlar om att svaranden ska göra något, till exempel betala pengar. Det kan till exempel se ut så här: ”Anders Asplund yrkar att tingsrätten förpliktar Berit Berglund att betala 100 000 kronor till honom.”
   
   Fastställelseyrkanden handlar om tingsrätten ska bestämma vad som gäller i ett visst avseende. Det kan till exempel se ut så här: ”Anders Asplund yrkar att tingsrätten ska besluta att han ensam ska ha vårdnaden om Agnes Asplund.”
   
   
2. Ansökan ska innehålla en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet.
   
   Detta kallas ofta för grunderna. Det är vad som har hänt eller vad som är och som gör att man vill det man har yrkat. Man kan skriva om detta på olika sätt. Jag brukar dela in det i två delar, som jag kallar ”Grunder” och ”Utveckling av talan”.
   
   Under ”Grunder” skriver jag kortfattat och tydligt de avgörande omständigheterna. Om man kräver att få tillbaka pengar som lånats ut kan det till exempel stå. ”Anders Asplund har den 1 januari 2026 lånat ut 100 000 kronor till Berit Berglund. Enligt överenskommelse skulle lånet betalas tillbaka senast den 1 juli 2026. Berit Berglund har inte betalat tillbaka lånet i tid.”
   
   Under ”Utveckling av talan” skriver jag mer detaljerat om vad som har hänt. Det kan till exempel handla om vilken relation Anders och Berit har, vad pengarna skulle användas till, varför man bestämde att de skulle betalas tillbaka ett visst datum och vad man har gjort för att få tillbaka pengarna.
   
   
3. Ansökan ska innehålla uppgift om bevisning och vad varje bevis ska bevisa.
   
   Bevisning är det som visar att saker och ting faktiskt har gått till så som man påstår under grunder. Man bruka skilja på muntlig bevisning och skriftlig bevisning.
   
   Muntlig bevisning är förhör, dels förhör med sökanden själv, dels olika vittnesförhör. Skriftlig bevisning är allt annat. Det kan vara avtal, mejl, bilder, videor, ljudinspelningar och expertutlåtanden. Om man kräver att få tillbaka pengar som lånats ut kan skriftlig bevisning till exempel vara ett låneavtal eller ett kontoutdrag som visar att det skett en utbetalning.
   
   När man skriver vad varje bevis ska bevisa kan man med fördel använda de kortfattade omständigheter som angetts under ”Grunder”, till exempel så här: ”Kontoutdraget åberopas till styrkande av att Anders Asplund den 1 januari 2026 har lånat ut 100 000 kronor till Berit Berglund.”
   
   I många fall kan det vara lämpligt att i stämningsansökan bara ta med uppgift om sådan bevisning som man känner sig säker på kommer att bli viktig. För att spara tid för alla parter behöver man inte gå igenom och skicka in bevisning för allt man påstår. Därför innehåller bevisuppgiften i stämningsansökan ofta en hänvisning till en komplettering som kommer efter att svaromålet är inlämnat.
   
   
4. Ansökan ska innehålla omständigheter som visar att den aktuella tingsrätten är behörig att pröva målet.
   
   Olika tingsrätter är behöriga i olika mål. Ibland kan flera tingsrätter vara behöriga samtidigt, men oftast är det bara en tingsrätt som är behörig. Denna punkt ska finnas med om det inte på annat sätt framgår varför den aktuella tingsrätten är behörig. Huvudregeln är att det är tingsrätten som ligger där svaranden bor eller – om det är ett företag – har sitt säte, som är behörig. Om svaranden har sin adress i tingsrättens så kallade domkrets – det geografiska område som tillhör tingsrätten – så behövs ofta inget ytterligare under denna punkt.

Utöver dessa krav, som är specifika för en stämningsansökan, så finns i 33 kap. 1 § rättegångsbalken ett krav som alltid gäller när man första gången i en rättegång skickar in en skrift till tingsrätten. Då gäller det att man ska ange sina personuppgifter. De personuppgifter som är aktuella är: (a) personnummer eller organisationsnummer, (b) adress, (c) telefonnummer och (d) e-postadress. I en stämningsansökan ska det finnas information om samma personuppgifter för svaranden. Om svaranden har ett ombud, så ska ombudets namn, adress, telefonnummer och e-postadress anges.

Två krav på formen

I 42 kap. 2 § rättegångsbalken står det att stämningsansökan ska vara egenhändigt undertecknad av den som skickar in stämningsansökan eller av hans eller hennes ombud.

Detta innebär att det ställs två krav på formen på en stämningsansökan. En stämningsansökan ska vara (1) skriftlig och (2) undertecknad.

Detta betyder att man inte kan ringa till tingsrätten och berätta vad man kräver. Det betyder också att man inte kan skicka in en skriftlig stämningsansökan som inte är undertecknad.

Man kan inte heller skicka in en stämningsansökan via e-post. Däremot har Sveriges domstolar en e-tjänst för att skicka handlingar till domstolarna. Du hittar e-tjänsten här . Via e-tjänsten kan du signera stämningsansökan med BankID, Freja eID+ och utländska signeringstjänster. Efter en sådan signering räknas det som att ansökan om stämning är undertecknad.

Två saker som bör finnas med

Utöver dessa sju obligatoriska krav som ska vara uppfyllda så finns det två saker som enligt rättegångsbalken bör finnas med.

Det första är om man har några önskemål om hur målet ska handläggas, så bör man ange vilka dessa är. Där kan man ange till exempel (a) om man vill att motparten ska inkomma med ett skriftligt svaromål eller om man vill att målet ska sättas ut till muntlig förberedelse direkt, (b) om man vill att målet ska avgöras på de skriftliga handlingarna eller om man vill ha sammanträde på tingsrätten, (c) om man vill ha särskild medling och (d) om man vill att målet ska handläggas tillsammans med ett annat mål.

Det andra är om man åberopar skriftlig bevisning, så bör man skicka in den bevisningen tillsammans med stämningsansökan.

Rätt tingsrätt

När man skickar in en stämningsansökan så är det viktigt att skicka den till rätt tingsrätt. Om man skickar in till fel tingsrätt och om svaranden sedan invänder och säger att det är fel tingsrätt, så kommer tingsrätten att avvisa din talan och besluta att du ska betala för motpartens rättegångskostnader.

Huvudregeln är att rätt tingsrätt bestäms utifrån var svaranden har sin folkbokföringsadress. Varje tingsrätt har något som kallas för domsaga, vilket är ett geografiskt område som hör till tingsrätten. Om svaranden har sin folkbokföringsadress i en viss tingsrätts domsaga, så är det rätt tingsrätt. Om svaranden har flyttat nyligen, så är det viktigt att tänka på att det inte är adressen där han eller hon just nu är folkbokförd som är avgörande. Det avgörande är folkbokföringsadressen den 1 november föregående år.

När det gäller ett bolag så är det den kommun där styrelsen har sitt säte som är avgörande. Om kommunen är uppdelad mellan flera olika tingsrätter, så är det postadressen som är avgörande.

På Sveriges domstolars webbplats så kan du hitta rätt tingsrätt genom att skriva in orten eller postnumret som är aktuellt.

Det finns många specialfall där rätt tingsrätt inte är den där svaranden har sin hemvist. Tre exempel på detta är:

1. Fastighetsforum
   
   Fastighetsforum kallas det när tvisten gäller en fastighet och när det är domsagan i vilken fastigheten ligger, som är avgörande för vilken som är rätt tingsrätt. Ibland, som när frågan är vem som äger en fastighet, så måste man använda fastighetsforum. Ibland, som när det gäller arbete på fastigheten, så kan man använda fastighetsforum eller svarandens hemvist.
   
   
2. Konsumentforum
   
   Konsumentforum kallas det när en konsument väcker talan mot en näringsidkare och när det är domsagan i vilken konsumenten har sin hemvist som är avgöranden för vilken som är rätt tingsrätt. Det krävs dock att värdet på det man tvistar om är mindre än ett halvt prisbasbelopp, vilket år 2026 är 29 600 kronor, och konsumenten kan om han eller hon vill också använda tingsrätten där svaranden har sin hemvist.
   
   
3. Skadeståndsforum
   
   Skadeståndsforum kallas det när tvisten gäller skadestånd och när det är domsagan där den skadegörande handlingen eller där skadan uppstod, som är avgörande för vilken som är rätt tingsrätt. Den som ansöker om stämning kan dock, om han eller hon vill, i sådana mål istället använda tingsrätten där svaranden har sin hemvist.

Fullmakt

Om den som ansöker om stämning använder sig av ett ombud, så måste en fullmakt skickas med stämningsansökan. En fullmakt kan visserligen vara muntlig, men det blir bara aktuellt när sökanden själv skickar stämningsansökan och senare, vid en förhandling inför domstolen, muntligen ger någon fullmakt att företräda honom eller henne.

Det vanliga är att skicka fullmakten i original. Det är möjligt att skicka en kopia, men då måste man senare komplettera sin talan med en fullmakt i original. Om man bara har ett original av fullmakten, så kan man be tingsrätten att skicka tillbaka originalet efter att tingsrätten har tittat på det.

Om fullmakten har skrivits på elektroniskt med BankID eller liknande så räknas en fil med fullmakten och intyg på underskrift som en kopia på fullmakten. Då måste man senare skriva på fullmakten elektroniskt en gång till via domstolarnas e-tjänst.

Om sökanden är en så kallad juridisk person – ett bolag eller en förening – så räcker det inte med en fullmakt. Då krävs det också ett registreringsbevis som visar att den person som har skrivit på fullmakten är behörig att företräda bolaget eller föreningen.

Ansökningsavgift

Det är viktigt att betala ansökningsavgiften i samband med att stämningsansökan skickas in. Om man inte betalar ansökningsavgiften så kommer tingsrätten inte att skicka ut någon stämning.

Ansökningsavgiften bestäms i förordningen om avgifter vid de allmänna domstolarna.

Ansökningsavgiften är antingen 2 800 kronor eller 900 kronor. Huvudregeln är att ansökningsavgiften vid tvister mellan enskilda är 2 800 kronor. Några undantag till detta är (1) tvister om vårdnad, boende eller umgänge, (2) tvister där värdet på det man tvistar om är mindre än ett halvt prisbasbelopp, vilket år 2026 är 29 600 kronor, (3) tvister om underhåll till barn och (4) mål om förordnande om boutredningsman eller bodelningsförrättare.