Umgängessabotage

Att motarbeta umgänget med den andra föräldern

Umgänge kallas det när barnet träffar eller på andra sätt umgås med en förälder som det inte bor tillsammans med. Barnet bor alltså bara hos en av föräldrarna och inte växelvis hos båda föräldrarna. Umgänge sker oftast genom att barnet och föräldern träffas, men det kan också ske genom brev, telefonsamtal, videosamtal eller chattar.

Föräldern som barnet bor hos brukar kallas för boendeföräldern och föräldern som barnet har umgänge med brukar kallas för umgängesföräldern.

Barnet har rätt till umgänge med umgängesföräldern. Detta framgår av 6 kap. 15 § föräldrabalken. I samma bestämmelse framgår att båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnet får umgås med umgängesföräldern. Boendeföräldern är alltså skyldig att aktivt arbeta för att underlätta umgänget.

Umgängessabotage kallas det när boendeföräldern motarbetar umgänget mellan barnet och umgängesföräldern.

Tre exempel på umgängessabotage

Allting som boendeföräldern aktivt gör för att motarbeta umgänget mellan barnet och umgängesföräldern ses som umgängessabotage. Det kan innebära många olika saker och här är tre vanliga varianter:

1. Boendeföräldern dyker inte upp
Detta är mest direkta formen av umgängessabotage. Det betyder att det finns en plan eller en rutin för umgänge och boendeföräldern bryter mot detta genom att inte dyka upp till överlämningen.

2. Boendeföräldern hittar på eller förstärker hinder för umgänge
Detta innebär att boendeföräldern ställer in umgänget av olika skäl. Det kan vara att boendeföräldern rakt av hittar på hinder eller att han eller hon överdriver något som inte borde vara ett hinder. Det kan för det första vara skäl kopplade till barnet, till exempel att barnet är sjukt, trött eller oroligt. Det kan också vara skäl kopplade till umgängesföräldern, till exempel att det är stökigt hemma hos umgängesförälder eller att umgängesföräldern ger barnet dålig mat.

3. Boendeföräldern påverkar barnet
Detta innebär att boendeföräldern påverkar barnet till att ta avstånd från umgängesföräldern. Detta är en del av det som brukar kallas föräldraalienation och kan leda till att barnets vilja hindrar framtida umgänge. Detta kan till exempel ske genom att boendeföräldern pratar illa om umgängesföräldern, kräver att barnet håller hemligheter från umgängesföräldern, bestraffar barnet när det visar intresse för umgängesföräldern eller belönar barnet när det tar avstånd från umgängesföräldern.

Barnets bästa enligt lagen

Barnets bästa är ett juridiskt begrepp. I 6 kap. 2 a § föräldrabalken står det att barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge.

I artikel 3.1 i barnkonventionen står det att domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, vid alla åtgärder som rör barn, i första hand ska beakta vad som bedöms vara barnets bästa.

I artikel 24.2 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna står det att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn.

Det finns ingen färdig definition av vad som är barnets bästa. Det ska ske en bedömning i varje enskilt fall vad som är bäst för varje enskilt barn.

Men att umgänge är en viktig del av barnets bästa är tydligt. I artikel 9.3 i barnkonventionen står det att alla länder ska respektera rätten för det barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

I artikel 24.3 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna står det att varje barn har rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

I föräldrabalken stod det tidigare att man, vid bedömningen av vad som är bäst för barnet, särskilt skulle tänka på risken att barnet far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Nu har den andra delen tagits bort – det står bara att man särskilt ska tänka på risken att barnet far illa. Syftet med ändringen är inte att förminska betydelsen av barnets behov av båda föräldrarna. Syftet är att – liksom i barnkonventionen och EU-stadgan – tydliggöra, direkt i lagen, att det viktigaste är att barnet inte far illa. Om det inte finns någon särskild risk för att barnet far illa ska behovet av en nära och god kontakt med båda föräldrarna i regel väga tungt vid bedömningen av barnets bästa.

Barnets bästa enligt psykologin

Anledningen till att umgänget och barnets personliga förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna lyfts fram i lagen är såklart att barnpsykologin visar att detta är viktigt för barnet.

När ett barn är litet så bygger det en relation med föräldrar det bor med och längre avbrott i kontakten med någon av föräldrarna kan då medföra en mycket stor påfrestning för barnet. Särskilt upprepade avbrott i kontakten med någon av föräldrarna kan i grunden skada barnets trygghetskänsla.

När ett barn blir äldre så behöver det föräldrarna för identifiera sig med och efterlikna. Detta är bara möjligt om barnet har ett stabilt känslomässigt band till föräldrarna. Om ett sådant stabilt band saknas kan barnets utveckling skadas, både intellektuellt och känslomässigt.

Därför är det viktigt för barnet att ha ett stabilt och varaktigt förhållande till båda sina föräldrar. Om barnet bara bor hos en av föräldrarna är det nödvändigt med ett omfattande umgänge för att inte barnet ska ta skada. Enkelt uttryckt ska umgänget vara så omfattande det kan vara. Det är bäst om umgänget sker ofta – att det inte är lång tid mellan tillfällena. Det är också bäst om umgänget sker i vardagssituationer, så att barnet och umgängesföräldern får möjlighet att dela alla slags upplevelser tillsammans.

Steg 1 – Se till att barnet inte far illa hos dig

Det första man ska göra, om man upplever att boendeföräldern saboterar umgänget och om man inte kan komma överens med boendeföräldern, är att se till att barnet inte far illa hos dig. Om det finns några risker som du känner till eller som du tror att boendeföräldern kan hänvisa till, så ska du undanröja dessa risker.

Det kan till exempel vara att boendeföräldern tycker att du missbrukar alkohol, eller att du inte klarar av att ta hand om barnet, eller att du inte har ett hem som är bra för barnet, eller att du lider av psykisk ohälsa. Gör ditt yttersta för att lösa detta – gå i terapi, gå till läkare för att få medicin, sök föräldrastöd för att förbättra din föräldraförmåga och gör om hemma.

Det viktiga är inte ifall boendeföräldern har rätt eller inte. Det viktiga är om boendeföräldern kan övertyga familjerätten eller inte.

Detta betyder dock inte att man ska vidta en massa åtgärder om det som boendeföräldern kan hänvisa till bara är rent påhitt. I vissa relationer finns det en historik av att boendeföräldern ljuger och hittar på saker om umgängesföräldern. Dessa lögner kan vara ett övergrepp på umgängesföräldern som riskerar att förstärkas.

Anledningen till detta steg är såklart att barnets umgänge med dig alltid får stå tillbaka om det finns en risk att barnet far illa hos dig.

Steg 2 – Fundera på verkställighet

Om umgänget är reglerat och rättsligt bindande, så finns det möjlighet att ansöka om verkställighet. Detta gäller om det finns en dom som anger hur umgänge ska ske eller om det finns ett avtal som godkänts av socialnämnden i kommunen.

Ett mål om verkställighet är ett snabbare ärende i domstol där domstolen egentligen inte prövar om det reglerade umgänget är lämpligt, utan bara ifall man följt det som bestämts. Om man inte följt det så kan boendeföräldern föreläggas vid vite att lämna ifrån sig barnet. Det betyder att boendeföräldern måste betala pengar till staten om han eller hon inte lämnar ifrån sig barnet. I värsta fall kan det sluta med att polisen hämtar barnet.

Det finns dock vissa hinder mot verkställighet som domstolen prövar. För det första prövar den om barnet inte vill ha umgänge och om barnet i så fall uppnått sådan ålder och mognad att man ska lyssna på barnet. Om barnet är 12-13 år och motsätter sig umgänge, så kan det vara lönlöst att försöka med verkställighet.

Domstolen prövar också om verkställighet är uppenbart oförenligt med barnets bästa, men om barnet inte riskerar att fara illa hos dig, så är risken liten för att det blir aktuellt.

Steg 3 – Prata med familjerätten

Om verkställighet inte är aktuellt – antingen för att umgänget inte är rättsligt bindande reglerat, eller för att barnets vilja hindrar verkställighet – så är det lämpligt att prata med familjerätten på kommunen.

Familjerätten är en del av socialtjänsten på kommunen och kommunen är skyldig att försöka att få föräldrar att komma överens om saker såsom umgänge.

Du bör alltså kontakta familjerätten och prata om situationen och försöka få till ett samarbetssamtal med den andra föräldern.

I bästa fall kan detta leda till att du och boendeföräldern kommer överens, att boendeföräldern förstår allvaret och vikten av ett fungerande umgänge och slutar att sabotera umgänget.

Om ni inte kommer överens, så kan det ändå leda till att du får information om vad boendeföräldern använder för argument och hur dessa argument tas emot av familjerätten. Familjerätten spelar en viktig roll i vårdnadstvister i domstol och det är bra att få en föraning om hur familjerätten ställer sig.

Steg 4 – Kontakta en jurist

Om det inte går att komma överens med boendeföräldern om umgänge – inte ens med hjälp av familjerätten – så är det en bra idé att kontakta en jurist.

En jurist kan hjälpa dig med att bedöma hur vad som händer om du går till tingsrätten. Du kan ansöka om ensam vårdnad eller om att du ska bli umgängesförälder. Om boendeförälderns umgängessabotage är så allvarligt att han eller hon inte längre än lämplig som vårdnadshavare eller boendeförälder, så är detta ett alternativ.

Om du inte ska bli ensam vårdnadshavare eller boendeförälder, så kan du ansöka om att umgänget ska regleras. Detta är såklart bara aktuellt om det inte sedan tidigare finns en rättsligt bindande reglering av umgänget.

Dipa juridik har stor erfarenhet av vårdnadstvister. Om du vill ha hjälp i en vårdnadstvist, så kan du boka ett gratis telefonmöte, så kan du berätta mer om din situation.

Barnets kontakt med umgängesföräldern

Som framgår ovan är regelbundna och direkta kontakter med umgängesförälder, så att barnet kan upprätthålla ett personligt förhållande med umgängesföräldern, en viktig del av barnets bästa.

Om det inte finns någon särskild risk för att barnet far illa ska behovet av en nära och god kontakt med båda föräldrarna i regel väga tungt vid bedömningen av barnets bästa.

Om boendeföräldern saboterar umgänget och om det inte finns någon risk för att barnet far illa i samband med umgänget, så ska därför umgängessabotaget väga tungt.

Vad tingsrätten beslutar beror på situationen. Om umgänget inte är reglerat och rättsligt bindande, så kan ett första steg vara att reglera umgänget. Det ställer högre krav på boendeföräldern och ger umgängesföräldern möjlighet att ansökan om verkställighet.

Om umgänget redan är reglerat eller om umgängessabotaget av annan anledning är särskilt allvarligt, så kan tingsrätten besluta att barnet istället ska flytta hem till umgängesföräldern så att rollerna blir omvända. Sannolikheten för detta är högre om barnet tidigare bott tillsammans med umgängesföräldern och har en bra relation med umgängesföräldern. Om boendeföräldern har ensam vårdnad så krävs i så fall att föräldrarna har gemensam vårdnad eller att umgängesföräldern blir ensam vårdnadshavare.

Umgängessabotage som psykisk misshandel

Enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken ska man vid prövningen av vad som är bäst för barnet särskilt se till risken att barnet far illa på grund av barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld eller annat övergrepp.

Psykisk misshandel är ett sådant övergrepp som omfattas av bestämmelsen. Psykisk misshandel är när en förövare upprepade gånger använder sitt psyke för att skada någon. Det kan vara sådant förövaren säger till den drabbade, det kan vara särbehandling och det kan vara att försätta den drabbade i traumatiska situationer.

Umgängessabotage kan vara psykisk misshandel om det uteblivna umgänget leder till traumatiska situationer för barnet. Så kan till exempel vara fallet om umgängesföräldern kommer och ska hämta barnet, men boendeföräldern och barnet gömmer sig för umgängesföräldern.

Umgängessabotage kan också vara psykisk misshandel när boendeföräldern påverkar barnet till att ta avstånd från umgängesföräldern. Mycket av det som boendeföräldern då gör – till exempel att boendeföräldern pratar illa om umgängesföräldern, kräver att barnet håller hemligheter från umgängesföräldern eller bestraffar barnet när det visar intresse för umgängesföräldern kan ses som psykisk misshandel.

Umgängessabotage och egenmäktighet

Enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken ska man vid prövningen av vad som är bäst för barnet särskilt se till risken att barnet far illa på grund av barnet olovligen förs bort eller hålls kvar.

Att föras bort eller hållas kvar olovligen brukar ofta kallas för egenmäktighet med barn. Enligt 7 kap. 4 § brottsbalken är egenmäktighet med barn bland annat att den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år, utan beaktansvärt skäl, egenmäktigt skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren.

För att umgängessabotage ska kunna vara egenmäktighet med barn krävs alltså att båda föräldrarna är vårdnadshavare och att barnet är under femton år.